Aftonbladet – 23 november 1861, sida 3

Denna insmaation, som 1 betydng grad törsvårar de tilltalades förbrytelse och förminskar let medlidande, som man eljest måst hysa med leras olyckliga belägenhet, vederlägges fullkomligt af hvad under ransakningen blifvit upplyst och vittnen berättat. Det är nemligen upplyst, att, på morgonen då beskyllningen första gånsen framkastades, Jäderström genast varit villig tt underkasta sig vVisitation, som ock blifvit verkställd, utan att några penningar hos honom kunnat anträffas: att derefter Pettersson i bestämda ordalag tillsagt, att Jäderström på hela lagen icke finge lemnas ensam, hvilken tillsäselse, enligt vittnenas berättelse, äfven blifvit noga efterkommen, ända tilldess han på aftonen fängslades och vid golfvet invid spiseln fastspikades. z Af detta framstår tydligen att Jäderströmomöjligt varit i tillfälle att hemligen i skrinet inpraktisera penningarne, hvarförutom af Floråns upplysningar det penningarne, då dei skrinet anträffades, voro icke hopskrynklade, utan släta och fullkomligt torra, kan med full visshet slutas, att de aldrig varit i Jäderströms hand. Att vid sådant förhållande fortfarande, såsom Pettersson gjort, vidhålla beskyllningen emot Jäderström, och att, endast till följd af ordförandens varning för rekonventionsansvar, afstå från formlig angifvelse, är ett trots eller elakhet, som förtjenar särskildt ansvar, som ock å Pettersson vrkags 3 Nu öfvergår jag till sjelfva saken. Pettersson har fritt oc ge erkänt, det han vid ifrågavarande tillfälle flera gånger slai ström, i afsigt att förmå honom till bekännelse, samt att han derefter fängslat honom! Huru irånga slag Pettersson är lagligen öfvertygad att hafva tilldelat Jäderström, kan jag, i saknad af protokollerna, icke utreda, hvarföre jag öfverlemnar utredningen deraf till domstolen och inskränker mig till att endast yrka det Petcersson fälles till aga ansvar för Tivad som sålunda kommit honom till last. Samuelsson och Johansson hafva äfvenledes, enligt egen af vittnen bestyrkt bekännelse, deltagit i misslandlingen å Jäderström. Väl har dervid förekommit, att Jäderström, innan Samuelsson och Johansson började deltaga i misshandlingen, skulle redan erkänt stölden, och att de sistnämnda således icke skulle gjort sig skyldiga i sjelfva pinandet till. bekännelse, men härvid ber jag att få erinra, att, om ock Jäderström redan förut erkänt stöllen, han likväl icke framlagt penningarne eller det stulna, och att derföre ck corpus delicti, som erfordrades för hans fällande till ansvar, saknades. Det var just för att tvinga honom att bekänna hvar det stulna fanns eller, med andra ord, att sjelf förebringa corpus deieti för sitt eget fällande, som Samuelsson och Johansson misshandlade honom. Detta är dels genom deras egen och dels genom vittnenas berättelse ostridigt, och derföre yrkar jag, attäfven Samuelsson och Johansson fällas till lgh ansvar för det de sökt genom pinliga medel förmå Jälerström att å sig bekänna brott samt dervid slagit honom blå och RS Emot Samuelsson förekommer derjemte, att han så till vida varit lelaktig i fängslingen, att han lyste Pettersson denne satte handbojorna å Jäderström och fastspikade honom vid golfvet. Då Pettersson sannolikt icke utan detta Samuelssons biträde kunnat fullborda sin afsigt att fängsla Jäderstr så hemställer jag till domstolens bepröfva hvåd ansvar Samuelsson härigenom må 1 g ådragit. årdsmästaren Pamp har väl erkänt att van med en käpp tilldelat Jäderström några slag, wen påstår nu att detta skett för det Jäderström sbångstyrig och vildsint, men icke i afsigt i å honom till bekännelse. Vittnena, hvilka nbarligen varit särdeles besvärade af frågor nde Pamp, som fått vistas på fri fot, hafva mväl intygat det Pamp sagt, att han slagit Jäför hane vid tillfället visade vildsintid är att märka, . att, enligt samma Ise, Jäderström icke alls varit vildom gråtit, hvarförutom vittnenas så må tolkas, som att de intygat vid sjelfva misshandlingens utöfvande sttrat det han slog Jäderström för hans vildsintwet, ty detta har Pamp sagt först efteråt och sela: kan blfvit stäld under ti:ltal. Vidare förekomner mot Pamp, att han deltagit just i första nisshandlingen och vexelvis med Pettersson slatröm, under det Petterson uppmanat n att bekänna. Detta är ett ostridigt Månne icke deruti ligger temligen tydigt att Pamp gjort sig delaktig uti samma brott om Petters Icke kunde det väl erfordrås, att båda skulle uppmana Jäderström till bekänrelse. Det var väl nog att en verkställde uppnaningen, då båda samtidgt slogo. Någon åtskilnad i Petterssons och Pamps brott förefinnes såedes icke. Jag kan vid detta tillfälle GC heller andgå att nämna några ord angående: länsmannen Nordqvists rapport som enligt hans eget påstående skall af annan person vara oriktigt uppfattad i afseende å Pamp. )aktadt jag sökte noggrannt uppfatta dessinnehåll, kunde jag likväl icke komma till annan slutsats, än att den afsåg, det Pamp, såväl som le häktade, deltagit i våldet mot Jäderström i afsigt att förmå honom till bekännelse. I rapi llas de alla, deribland Pamp,lika, och kligen förklaras, att Pamp undgick häkte på den grund, att han var bofast och d. Enligt vanligt sundt förnuft får man väl tolka rapporten sålunda; att, ehuru de alla gjort sig skyldiga till lika brottslighet och derför borde träda i häkte, Pamp likväl, med afseende lerå att han var bofast och fara: således: ej för handen att han skulle från orten afvika, fick vistas på fri fot. Då nu länsmanhnen till länshäktet införpassade Pettersson och hans två kamrater för det de sökt genom pinliga medel tvinga Jäderström till bekännelse, och derjemte inrapporterade, att Pamp gjort sig skyldig till enahanda. brott, så kan jag ej finna någon stridighet emellan äg do ro innehåll och hr Cl Lorentz hos domstoleni dag meddelade upplysning, att Pamp, i likhet med de häktade, vid den af Nordqvist hållna polisundersökningen fritt och otvunget erkänt, det han slagit Jäderström i afsigt att framtvinga bekännelse om hans brottslighet; -och får jag härmed till fullföljd i sammanhang med hufvudsaken, anmilla missnöje emot rättens beslut, hvarigenom min begäran om Lorentz hörande å vittnesed afslogs. På grund af hvad sålunda -emot Pamp förekommit, anser jag honom vara förvunnen till delaktighet i det emot Jäderström begångna brottet att hafva tvingat honom till bekännelse och dervid tilldelat honom slag, fhvaraf åkomma följt, hvadan jag, för hvad sålunda kommit Pamp till last, yrkar ansvar enligt Beträffande slutligen kronofjerdingsmannen Florån, så har emot honom förekommit, att han, på aftonen samma dag våldet egt rum, utlemnat till Pettersson handbojor och anbefallt Jäderströms fängslande. Då Floren icke varit berättigad att, utan föregången polisundersökning, låta fängsla Jäderström samt Floren, vid sinankomst på morgonen dagen derefter, utan afseende å de upplysningar Jäderström meddelat, ytterligare gillat den aftonen förut verkställda fängslingen och sjelf satt handboja ä Jäderströms ena hand samt, äfven efter det Jäderströms oskuld blifvit fullkomligt uppdagad, med möda kunnat förmås afstå från vidare häktningsåtgärd, så anser jag honom vara lagligen förvunnen atthafva obehörigen fängslat Jäderströmvoch derföre böra fällas till det ansvar, som lagen for dylikt brott tar Ale rp