Aftonbladet – 21 november 1861, sida 2

nästan vidröra kinden; och sedan har hela hennes ansigte det ödmjukaste, naivaste, behagligaste uttryck man kån tänka sig. Det är Just det som intager mig. . Jag har sett det hundrade gånger, men det är alltid nytt för mig... Förlåt... Mr Drinkwater, vill ni vara god och formera min blyertspenna? säger hon med sin klara, silfverklingande stämma. Åh mr Drinkwater, ropar Eliza Hawkins med djupaste altstämma, ni formerar aldrig mina pennor!4 Öch när jag så vänder mig till Bob, så ser hon så oskyldig ut och står der med nedslagna ögon, men i nästa minut kommer den mest förtjusande lilla drägning på munnen: hon ser upp.— och nu blixtra de grå ögonen af en skälmsk munterhet, som är det mest förtrollande jag i mitt Hf har sett. Alltsammans är naturligtvis en plan att retas med mig. Jag tror hon bryter af pennan med flit, ty hon känner sin makt, öfyer mig, och det roar henne att begagna den på sitt eget lustiga underliga, elflika sätt.. Det är på samma sätt med allt hvad hon gör. Mr Drivk water, är-det här perspektivet rätt? ?Mr Drinkwater, vill ni vara så god och visa nig hur jag skall rita det här trädet? Eller vill ni inte rita de här molnen åt mig? Det är alltsammans snaror att. fånga mig. uti. Men — är det inte underligt? Man kan styra en elefant med en liten käpp, om man blott vet rätta sättet. Lilla Bob kommenderar dd Jag lyder, som ett stort skepp lyder roder. An de andra flickorna, ha de ågon aning om Bobs makt öfver dig? Ibland ser det så ut, ochjag inbillar mig då att pjesen spelas till samtligas nöje. Men en annan gång tror jag tvärtom, ty hon är så godhjertad, att hon ej vore i stånd fill något dylikt. Men hoö har mycken makt öfver dem också: de böja sig alla för det inflytande hon utöfvar.. Sjeltva miss Blenkinsop är rädd förhenne, tror jag; isynnerhet när Bob är utstyrd i, sina regalia, armband och brosch af indiskt guld och fili