Aftonbladet – 19 november 1861, sida 3

RK Rp ri RER RNA OR År RN fr redan lyftat och sannolikt gjort af med sitt arf. Tagsökte honom nu genast samt fick utslag å sin fordran, hvaraf han köntant bekom 50 rdr och bysatte Leopold för resten. Leopold, bestred att ha begått någon oärlighet mot. Åkerlund och påstod fortfarande att a skulle. ha penningar innestående i Norrköping. kräddaremästaren C. Heurlin hade på ungefär enahanda sätt blifvit narrad. Leopold hade också hos honom beställt åtskilliga klädespersedlar, men deraf ej erhållet mer än en doftelrock, värd 110 rdr. Kort derpå fick hr Heurlin höra att Leopold var bysatt af Åkerlund, då hän begaf sig upp till gäldstugan för att söka återfå sin rock, men Leo old hade genom vaktbetjenhterna å gäldstugan då pantsatt rocken för att skaffa sig SR att lefva af under bysättningstiden, så att hr Heurlin nu måste hos pantlånaren iterlösa sin så godtroget utlemnade vara. Skräddaremästaren Wågman uppgaf att Leoold under antaget falskt namn af v. Jägerfelt, likaledes afnarrat honom en rock på kredit, värd 70 rdr. Ordföranden anmärkte det förvånande deri, att målsegarne kunde på så lösa uppgifter åt okända personer utborga kläder. ön en målsegare uteblef, uppsköts målet. — En stadssoldat vid namn Olsson, hvilken våren 1856 stod på post utanför rådhuset härstädes, fann denna sysselsättning otreflig, hvarföre han, lockad af det angenäma vårvädret, begaf sig ut på en längre promenad. I full mundering spatserade han af genom Roslagstull och tog vägen åt de norra orterna. Under promenaden förvandlade han munderingen i penningar och lifsförnödenheter samt slog sig bra ut, och på ett falskt prestbevis fick han arbete här och hvar... Efter att en tid ha uppehållit sig i Norrland, begaf han sig söderut samt vistades under; de följande åren dels i Östergötland, dels i Småland. hvarunder han dock undergick bestrafthing för tvenne resor stöld. Sedan han sista gången uttjent sitt straff, ansåg han sig, kommen fri fot. ej längre säker i de södra orterna, hvarföre han åter tog vägen norrut, der han greps i Hedesunda socken i Gestrikland. . Han uppgaf sig då vara hemma i Linköping, hvarföre han ifrån Hedesunda forslades med fångskjuts till nämnde stad, hvarifrån han sedermera afsändes till. Stockholm, sedan man kommit underfund med att han var en rrymid stadsmilitär. I går inställd till ransakning vidgick Olsson den mot honom gjorda angifvelsen samt erkände sig skyldig att vid rymningen hafva medtagit munderingspersedlar till ett värde af 77 rdr och några öre, hvarjemte han erkände sig häfta i skuld till stadskompåniets befälhaftare, major Stån, för 13 rdr 50 öre, utgörande förskott å erhållna, men ej aftjenta kapitulationspenningar. . Ansvar yrkades å Olsson för rymning från post och förskingring åf munderingspersedlarne. För inhemtande af upplysningar om de bestraffningar Olsson sedan rymningstillfället undergått, uppsköts målet. i — Oaktadt temligen påtagiig bevisning förekommit mot förut omnämnde gardisten vid första gardet Carlbom, att vara en för stöld föråt straftad person, fortfar likväl Carlbom att bestrida detta, åberopande sig på sitt vid rätten företedda prestbevis som är rent. Vidigår fortsatt ransakning upplys:es att. Carlbom varit idställd hos fängelsedirektören. för länsfängelset härstädes Lock, för att igenkännas. Hr ök hade dock ej gjort detta, men vid genomseendet af fängelsejournalen befanns, att en person vid namn Frans Ludvig Carlbom: (så heter ock d nu tilltalade): 1853 sutit å länsfängelset för u dergående af bestraffning, Signalementet å denria fånge. slog alldeles in på den. nu tilltalade til hår, ögon, ansigtsform och kroppsställning; m det oaktadt fortfor Carlbom att bestrida identiteten. Målet uppsköts för infordrande, genoi konungens befallningshafvandes försorg, af prestbeviset för den vid Danderyds tingsrätt år 1853 tilltalade och dömde Frans Ludvig Carlbom. — En dalkarl Tyst Olof Olsson hade till rådhusrätter? instämt verkmästaren vid Kungsholnis sljeslageri Peder Pedetsen Klint med yrkande om ansvar å denne, derföre att hr Peder Pedetsen Klint skulle tilldelat Tyst Olof Olsson irfil och gifvit honom en knuff. Nå, hvad träftahe örfilen? frågade ordföradlen dalkarlen. Jo-på Kungsholmen, genmälde denne. Nej, jag frågar, hvar du blef slagent. sporde åter ordföranden. Jo, på venstra ögat! Nå hvar fick. du knuffen då? frågade ordf anden vidare. Jo si den fick jag i raffineringa (raffinaderiet) ,. svarade. Tyst Ölof Olsson, soft oupphörligt missförstod frågan och trodde at ten gällde lokalen der uppträdena egt rum. .fÅ nej, jag menar hvar knuffen träffade dig? rät ne ordföranden. Jo, invid ett oljekar. Efte: aågra ytterligare frågor upplystes dock att Tyst Olof Olssön Hlifvit knufiad för bröstet. Yrkar du någon ersättning? sposdes nu vi lare. Ja, två dalkullor, genmälde Tyst Olo: Olsson, som förmodligen trodde att fråga var om 18 vittnen han hade att åberopa. Etterytterli zare förfrågan lyckades ordföranden slutligen få Tyst Olof Olsson att begripa hvarom fråga var, och förmälde han sig då yrka erfättning för t lagars tid, som han gått och väntat på stämningen, för att kunna vara riktigt päpasslig. r Klint medgaf att han gifvit Olsson en örfil och en knuffning; men detta hade härledt sig deraf att. Olsson varit näsvis och kallat Klint för rackare. Giorde du det-Olsson?4 sporde ordföranden. Ja, det gjorde jag, genmälde denne sednate, men verkmästaren kallade mig fö Dalmvs. Ordföranden hemställde till parterna om ickt lenha sak List kunde biläggas i godo, genonatt hr Klint gårve Olsson någon ersättning... Kä randen förklarade sig dertill villig, men svaran den yrkade. på utslag, som rätten afkunnade. a innehåll, att Klint för en örfil och en knuffning skulle böta 10 rdr, ersätta Olsson 1: 50 för stämningskostnad samt, derjemte betala lösen för dagens protokoll, hvaremot Olsson fälldes för oqvädinsord:att böta, 50 öre. Böterna erlades, hvarefter parterna aflägsnade sig. — Skara d. 16 Nov. En ohygglig händelse tillTfrög sig i början af Oktober månad ä Wålasätten i Edsvära socken med enkan Maja Johanslotter, hvilken af hemmansegaren: å nämnda ställe Johannes Larsson åtnjöt undantag. Gummän. saknades af sin dotter, hvilken hade varit frånvarande en kort stund, och påträffades efter mycket sökande af denna och andra personer uti en gården tillhörande brunn) död ?upprättställning, med ett kläde bindet om munnen och ett vattenämbarstående. på ena skuldran, Bemilde hemmansegare Larsson, som misstänkes för mordserningen, har sedermera afvikit från orten och efterlyses nu. — Kongsbacka d. 15 Nov. Natten mellan den 5 och 6 dennes blef torparen Aftiders Peter Nilsson från Tjolöholm på det grymmaste sätt mördad på landsvägen vid Sätinge i Hanhals socken. Nilsson hade dagen förut blifvit sänd af hr Stade, på Tjolöholm, till. Göteborg för att der aflemna 2.st. oxar och en ko, samt hade för.egen räkning någon hvitkål att sälja. Det förmodas att någon trodde honom medföra penningar, emedan ett på vagnen stående skrin blifvit uppbrutet, och i hans fickor befintliga bref lågo på marken bredvid.den döde, och att rånaren derföre fallit torparen..som, ej.anande. något ondt, lätt