Aftonbladet – 16 november 1861, sida 3

med, som jag tror af förargelse öfver en. kårrikatyr som jag ritade öfver honom. Men jag skall betala honom, det skall du få se. Når gamla vänskap var helt och hållet kittad och nymålåd och rostfläckarne bortskuräde; han de hunnit fräta genom metallen; det gamla Skrofyet var lagadt, så att det nu var vattentätt och än en gång kunde hålla. sjön., Men är den nylagade båten lika så god. söm den vär innan den behöfde rern itJaghoppas:syster Sophy har middagen i brdning åt oss, sade en YsDu måste ark hungrig efter din långa promenad: nog har joy aptit. Nåväl, jag har blifvit fet, detär ett ovedersägligt faktum, och nu frågar jag ej derefter. Jag har försonat mig med den saken: Jag ansersden som ett oundvikli; öde: Ty det måste ju fionas feta menniskor i denna verlden, det kan ej hjelpas, och hvarföre skulle det ej blifva min lott så väl som någon annans att vara en af dem? Icke som skulle jag 5 hafva sträf: vat deremot;öch det ganska länge. Hvad har jag icke uthärdat af wånga kläder, liksom de kunde göra en smalare! Och alla kroppsöfningar sedan! Jag har fäktat både med-oflorett och bredsvärd tills armarne värkte, och rott på floden tills mina händer voro så fulla af blåsor att jag ej kunde hålla i en hårbörste en gång. Har mänga mil har jag ej gått, nej sprungit! Och har jag inte till och med vågat mig upp på hästryggen?Och har man inte gifvit Dig en: bössa, och gick jag inte på jagt? Och hvad hjelpte det? Jo; jeg blef: fetare. det var alltsammans. Jag stridde manligen; men dukade under tillslut. Mitt öde, jg borde säga mitt fett; 4 vn Och Fd här, vid Ivy Cottage. Stig in! (Forts)