Aftonbladet – 16 november 1861, sida 3

Ytterligare om hundskatten i Stockholm. ; ill Redaktionen af Aftonbladet! Öfverståthållareembetets förslag om hunds skaftens änvändning till arbetarebostäder har nu sent om sider fått en försvarare i Dagbladet, sedan opinionen om förslagets olämplighet haft tid att stadga sig. Det är förmodligen i känoslan af svagheten som man uppskjutit försvaret till sista stunden, för att omöjliggöra diskussionens fortsättande och förslagets ytterligare nedgörande. Men en: dast till viss grad har denna plan lyckats. Ännu ha vi en kort stund ordet och skola begagna det, trots den utmanande öfversittareton hvari den omhandlade uppsatsen är hållen och hvilken ton illa passar för en så slätt rustad kämpe. Hos öfverståthållareembetet borde man måhända kunna förutsätta så mycken förfarenket både i statsekonomi och rättslära att vid afgifvandet at ett slikt förslag tillses skulle oravida det står tillsammans med en sund ekonomi och allmän rätt; men huru har. öfverståthållareembetet tillfredsställt detta anspråk? I sjelfva verket är förslaget ingenting annat än en variation på den under sednaste franska revolution så olyckligt raktiserade idn om nationalverkstäder. enna id var då, när genom dess tillämpning skulle -sysselsättas oroliga själar och födas hungrande kroppar som revolutioneu utblottat på arbete, mera rättfärdigad än den vore nu hos oss, fillämpad under andra förhålläånden, annan form och i en helt betydelselös omfattning. Alltid är den striande mot gällande rätt. Det är icke rätt alt staden skall beskattas för att bereda en — om ock i sig sjelf tvifvelaktig — förmån åt ett litet antal, hvilket måste godtyckligt bestämmas bland ett långt större antal behöfvande som eger lika grundade anspråk på understöd. Huru kan öfverståthållareembetet uppgifva någon rättvis och tillämplig norm för utdelandet af dessa ynnestbevis och hvem skulle fördela äem? Hvad skulle man säga till dem som blefve förbigångna? Skall stadsnämnden votera öfver ansökningarna och hvem skulle gilla den domen? Bller skall vaktmästaren-vicevärden bestämma hvilka som skola bo i huset? På sådana frågor! måste man vara beredd att svara då sådana anordningar skola företagas i det allmännas namn och för dess räkning. Öfverståthållareembetet vill nemligen icke att understödet skall bära karakteren af allmosa och utdelas åt sådana som icke förmå eller icke. vilja arbeta och hvilka staten erkänner sin skyldighet att underhålla eller tvinga till arbete. Det skall gifvas åt sådana som kunna någorlunda reda sig sjelfva men ändå icke äro tillräckligt ambitiösa för att vägra mottaga en gåfva till hvilken samhället skall skatta; och inflytta i ett hus, som säkerligen kommer att kallas ett fattigherberge! i; Det torde vara obehöfligt att på förslaget kosta flera ord, ty det uthåller uppenbarligen icke någon granskning. I Artikelförf:s kalkyl öfver hundskattens förmodade stora belopp kan icke betraktas såsom rågot annat än en spådom, och dessa hafva såsom LWekant endast två vilkor. Men till det vårdslö a i kalkylen hörer att förf. icketalar ett ord om de kostnader som med skattens upptagande äro förenade och hvilka naturligtvis minska inkomsten. Om de öfriga förslag som blifvit framställda är icke mycket att säga. De gå ut på att göra öfverflyttvingar från en skatteutel till en annan och befria staden från bördan af utlagor, hvilka det är stadens våde skyldighet och heder att bära i likhet med öfriga samhällen i riket. Det är ty: värr mycket vanligt att vid sådana tillfällen som detta, :kråkvinkelsoch kälkborgareandan skall göra sin röst åtminstone hörd; på det nan måtte få grundligt studera ans språket på att det störa skall uppoffras för det lilla. Men denna åskådning tager icke i betraktande hvad som är det vigtigaste af