Aftonbladet – 14 november 1861, sida 3

(Insändt) . Några ord om hufvudrollen 1 operan sDon Juan. Äfven denna gång har-man vågat hoppas ett med otålighet länge väntadt ombyte elleråtminstone alternerande af nämnda roll, sedan dess nuvarande innehafvare, som ensam i 15-år upp: burit partiet, icke vidare är dertill lämpid i Vare detta sagdt utan något nedsättande af tr W:s: konstnärsskap i öfrigt, eller förringande at de förtjenster han i rollens utförande fordom nedlagt) Men hr W., lika litet som .någon an nan dödlig, har icke kunnat undgå offra åt tiden just sädana egenskaper, som för återgifvandet af ungdomliga roller, och isynnerhet Don Juans, äro ovilkorligen nödvändiga, nemhgen ungdomlighet i röst och väsende — egenskaper: som vid 40 åricke kunna vara att tillgå. Att sak: naden af andra, för denna roll behöfliga qvalifi. kationer, som alltid varit oförenliga med hr W:s konstnärsnatur, blifvit numera i tilltagande mån hos honom märkbar, är häraf likaledes en gifven följd. Då kongl.: teaterdirektionen; beträf: fande den dramatiska scenen, synes hafva från! gått systemet af privilegierade roller, torde det ej vara för tidigt att tillämpa samma goda prin: cip inom operans gebit. Att artisterna äro till för rollerna, och icke tvärtom, lärer numera in: gen vilja bestrida. .Det torde kunna invändas, att teaterdirektionen icke billigtvis kan försum: ma en cartist, som i flera sår förtjenstfullt upp: burit hufvudroller, derföre att han ej vidare är ung. Sådant är icke heller vår mening, utan vi åsyfta blott, att hvarje artist skall med ur: skilning användas, samt. att ner lämpligare förmågor icke under. sin bästa konstnärstid åsido: sättas för de äldre och sålunda gagnlöst föråldras. Att publiken, oaktadt det nämnda för: hållandet, icke underlåter höra Don Juan, be: visar visserligen musikens oemotståndlighet och publikens varma sinne derför, men icke att intresset i salongen, vid det stora dramats. utförande, är sådant som det borde vara — något som äfven återverkar på.scenen. Kongl. teaterdirektionen har förklarat sig vilja fästa afseende på den allmänna meningen; och om dermed för: stås: opinionen :hos konstens och rusikens-älskare, kan någon ovisshet i förevarande hänseende icke ega rum, allenast man derom vill taga kännedom. Att tillåta fortfarandet af en slentrian, intilldess teaterns bänkar stå tomma, torde hvarken för teaterdirektionen eller artisterna, lika litet de äldre som de yngre, blifva båtande. Måtte det slutligen en gång inses, att orsaken till den stundom fåtaliga publiken, då gamla klassiska operor gifvas. icke är den ofta påstådda eller publikens dåliga smak; ätan tvärtom dess goda och naturliga smak, som påkallar ett grannlaga och konstnärligt återgifvande -af vördåde mästerverk. lbösttde netman tong ORO