Aftonbladet – 13 november 1861, sida 3

Att så helskinnad komma från saken kan xallas mer än lyckligt, desto mer när i bewraktande tages att afståndet från askpannan till banan endast är 14 tum samt lokomotivet dessutom inunder är försedt med rag krokar och framskjutande maskindelar. Små resebref. I Köpenhamn den 24 Okt. Broder Edvard! Efter öfverenskommelse låter jag nu med några rader höra af mig. Du får dock denna fåne ett ganska magert bref, men det skall väl blifva bättre en annan gång. Om resan hit är ej något annat att säga än att den, med himlens och öfverste Ericsons jelp, gick väl till Göteborg, der vi anförrodde våra dyrbara lif i Excellensen Foll?, som visade sig förtroendet värdig. Ombord väcktes vår nyfikenhet af en medföljande amerikansk familj; vi kunde nemligen ej utransaka, huruvida det af två herrar, tre damer, ett barn och en mulattska bestående sällskapet var ?proeller antislavery?. Mulattskans närvaro talade för det förra, men frågan löstes slutligen, då vi passerade en liten, smutsig, amerikansk skonert, hvars svajande unionsflagg med entusiasm helsades äf familjen medelst upprepade viftningar med näsdukarna: En omständighet syntes väcka de amerikanska flickornas synnerliga indignation: rostbeefen upptäcktes vara skuren ur låret på en oxe, ej vederbörligen ur ryggen; hvarföre den ock förklarades föga ätbar. För en svensk gom var den dock högst förträfflig. I går besökte jag Casino-teatern; den är till inredning och utpyntning ganska treflig; de nio musernas väl målade konterfejer befinna8 der tredje raden skulle varit placerad, om den nemligen funnits, hvilket ej är händelsen. Ballet i Olympen? gafs med friskt lit och godt samspel. Minerva klädd i full rustning och blåa glasögen, Mars med pickelhufva, hvarpåden preussiska örnen befanns anbrägt, Diana med en gammal muskedunder under armen och Juno i full ornat, men med ett gammalt krögerskeansigte (som det vill synas i någon mån efterhärmande ett härstädes särdeles högt placeradt fruntimmers), äfvensom den gamle diplomaten Pluto väckte alla mycken munterhet. Besynnerligt nog mötte jag i dag på Östergade precist sjelfva det lefvande originalet, hvaraf Plutos ansigte och maskering voro en kopia; namnet är mig fullkomligt okändt, men likheten alldeles slående. Jomfrue Amalie Price, såsom Pepita, var dock kronan på verket; hon var verkligen förtjusande; smidig som en katt och sväf.ande som en fågel, fyllig som en vos — — och så vidåre, kort sagdt: hon är med rätta publikens gunstlig, och sällan torde man få se gratie och styrka: så förenade som hos henne. Hennes El Öle?r är sannerligen förförisk: Casino-teaterns salong prydes af tvenne korslagda Dannebrogsfanor; jag tycker om denna danskens förkärtek för sin gamla ärorika fana; han vill se den så ofta och hvar han det kan: : Bland studenternas kokardet har jag nu endast sett den vanliga danska nationalkokarden. För några år sedan brukade Biderdanskarne bland den studerande ungdomen att på nationalkokarden fästa ett silfverkors, då deremot heistats-ynglingarne nyttjade vanlig kokard; denna åtskilnad har nu blifvit bortlagd. e Hvad som i mitt tycke mest anslår i Köpehhåmn är befölkningens välvilliga. beteende och den på alla publika ställen rådande jemnlikheten. Det är en verklig glädje att i de rika samfingarne dagligen se en. vetgirig, uppmärksam folkKop, sammansatt af alla slags medborgare, medlemmar ar. de rikare klasserna sida vid sida med gardister och bondhustrur från Amager; ingen generar den andre. Likaså är anmärkningsvärd ded goda ordning som råder på gatorna, intet väsen, intet stoj höres, inga trätor, intet skrål; NE Det täcka -könet i Köpenhamn af alla klasser har eh gemensam mani;-nemligen den för örhärgen; en köpenhamnska utan örhängenexisterar tröligtvis ej: VÖre jag köpman här, så skulle jag bestämdt göra i örhängen. SR TENN Titlarne synas här hållas istoF vördning; elt. Krigsraad? anför: Casinos-orkester, ett conferentsraad skrifver recepter: Ofantliga danska vapensköldar, lagom -att sitta på n kasern eller ett kongligt slott; utvisa hvir en KS Hof-Skreeder?, en ?Konsei ; Höf-Blikkenslager och öfriga hofvets handtverkare bo; skräddaren här döek, hvad vapenskylten beträffar, örfverglänst alla de öfriga ; hans riksvapen är kolossalt öch bör impohera på den okungliga: allmänheten. T afton hälles på Apollo-salen ett föredrag annonseradt i bladen sålunda: ?Om Kong Frederik. d. VIL som Menneske, et Foredräg fer Generalfiskalen og Folket; titeln är pikantj det kan.ej-nekas.— — — Postsoriptum på . Jag kommer nu hem Ser R hafva bevistat hr Karups ofvannämnda redrag. Salongen var fullpackad och talaren, tydligen en man med en viss talang, hade att fröjda sig åt publikens; bifall Det nyssnämnda föredraget, med raska drag lätt berörande Danmarks inre historia, gick hufvudsakligen ut på att visa betydelsen och vigtenaf konung Fredriks gåfva till danska folket, då han skänkte det Danmarks nya författning, Han framhöll i bjerta färger den ofantliga skiljaktigheten i konungens ställning till folket på morgonen: och aftonen af den vigtga dag, som gjorde slut på enväldet i Danmark. På morgonen at deona dag hade Fredrik VII kunnat fästa drötthingsdiademet på sin väninnas pannö eller gilva SR TSE. TE TOR AA 0 FAP NESS