Aftonbladet – 12 november 1861, sida 3

ett heligt prof på din kärlek och tillgifvenhet. Så länge någon medlem af vår familj Gnnes till, skola de anse som sin största skatt den skatt som detta lilla skrin innehåller. cMina barnX, sade Coittier, vi hafva allt skäl att hoppas det I under den nya konungens regering ej skolen löpa någon fara vid att åter synas 1 verlden under edra verkliga namn, och visa att eder död blott varit inbillad. Kanske skolen I till och med kunna återbekomma, om ej er fars alla egendomar, åtminstone en del af hans förmögenhet.t Nej! Nej! utropade på en gång de båda bröderna. Nej, nej, fader Coittier, vi vilja förblifva era söner, om ni vill lemna oss ert namn. För ingenting i verlden vilja vi, genom att gifva oss tillkänna utsätta er för någon fara eller låta er kömma att stå till ansvar. Vi hafva också varit så lyckliga under namn af att vara edra söner, att vi för alitid afstå från de namn, tittar och högheter, som hafva utsatt oss för så grymma förföljelser och så otaliga faror.t Det är som I viljen, mina söner, svarade Coitiier rörd till tårar. Nog skolen I vara skyddade för behofvet. De stora penningesummor, hvarmed konungen har öfverhopat mig för min vetenskap, har jag endast emottagit com en ersättving för det som han har tagit ifrån er, då han konfiskerade edra egendomar, och jag harafsatt dem för eder räkning. Det skall alltid blifva tillräckligt för att låta eder framträda i verlden med heder, till och med sedan min förträffliga systers barn hafva erhällit sin del. Vid konung Ludvigs död öppnades de klosterportar, der Marguerite dArmagnac hade varit instängd, och den unga flickan blet