Aftonbladet – 12 november 1861, sida 3

lande till antalet af angifvelser, som blifvit af honom gjorda. Attsdervid den möjligheten ligger nära till hand-, att tjufven-spi oOnen, för att bereda sig förtjensi, sjelf fö retager sig att anstifta stölder, är så påtag ligt, att endast den oförlåtligaste kortsynt hetkan förbise något sådant. I f. d. kon stapeln Lindrotbs skrift uppgifves ockst verkligen, att den der omtalade tjufven skulle ha varit sjelfva anstiftaren af de stölder ha angaf för Silfversparre. Sjeif uppger åte: 5., att spilonen uppgifvit en anuan såson. anstiftare af stölderna. Wi tro gerna S på hans ord att så förhållit sig; mer hvem borgar för att icke spionen i sådan: fall kan ljuga för polistjenstemannen och verkligen sjelf vara anstiftare af ett brott som beredt honom ett angifningstillfälle? För en så beskaffad person måst frestel serna dertill vara så stora och så nära til: hands liggande, att det vore förvånande. ja vi kunna gerna säga, att det är otroligt. att sådant icke inträffat under ettså beskaf fadt system. Kort sagdt: hela detta förfa ringssätt synes oss vara en ytterst betänk lig utväg ?att skydda fredliga medborgare: Hf och egendom.? För vår del äro vi för vissade, att samhället ingenting förlorar på om den, såsom hr 5. säger, skulle gå förloradt, Hr 9. talar mycket om att polisen i alls tider och alla länder måst underhålla för bindelser med straffade personer. Dett: vilja vi icke bestrida, och det torde äfver kunna vara ganska nyttigt och icke förbun det med alltför stora vådor då det gälle: apptäckandet af gerningsmännen till brott som blifvit begångna; men det af hr Silfver sparre afslöjade system at: omintetgör: brottsliga anläggningar, och att locka er brottsling i fällan medan man låter den an dre löpa ein kos samt gilver denne sednar: en lämplig belöning på-köpet, är att bot ondt med sjufaldt värre. Att lagen icke vet af någon sådan straff-frihet för delaktig het i brott, som den hr Silfversparre till står sig ha medgifvit den i hans förklaring omtalade tjuiven spionen, torde icke behöfv: åidagaläggas, minst inför den höga myndig het, till hvilken hr Silfversparre ingifvit sir förklaring och hvars vidare tillgöranden : saken man måste med största spännint motse. Vi kunna nemligen icke inse, hvar ken att viesa delar af de Lindrothska an gifvelserna mindre nu, efter hr BSilfverspar res förklaring, än tillförene, påkalla en all: varlig och omfattande laga undersökning, eller att hr justitiekanslern kan undgå ati vöra sig underrättad om huruvida det like hufvudlösa som mot lagens anda och mening stridande förfarande, som hr BSilfversparre förmält vara den härvarande detec iva polisens praxis, varit kändt och gillad: af polisens chefer.