Aftonbladet – 12 november 1861, sida 3

Article Image
ej gick hem, skulle jag arrestera honom. på svarade hän, att om jag rörde honom; skulle hate äfven äta upp det andra örat och dessutom den band, hvarmed jag vidrörde honom. Jag brydde mig icke om hans hot, utan fattade honom t kragen. Han böjde nu plötsligt ned hufendej och fattade m n tumme mellan sina tänder. Jag skrek till, men ban siäppte icke sitt teg, ute försatte min tumme i det skick, som här synes. Na är den likt, men. han hade nästan bitit al honom. Jag fick min hand lös, men då bet han mig i den köttiga delen af armen tvärsigenom Jädet; det var ett förfärligt bett, och jag förstår icke, huru han kende göra det. Jag lyekades emellertid slita mig l5s, men han hakade sig fast vid min bakdel och bet ut ett stycke kött och klädet med. Jag har aldrig förr sett någon så ursinnig menniska; jag begriper alls icke huru han kunde bära sig åt så.s Domstolens ordförande: Nå, David, du har hört anklagelsen. : David höjde på axlarna och gjorde en åtbörd, som skulle betyda, att han icke visste något om hela saken. : Ordföranden: Du har ju uppfört dig som ett vildt djur. : Samma pantomim af David. Ordföranden: Hvad betyder den der gesten? Minns du icke hvad som passerat ?4 —Davd: Lika litet som den dag, då jag blef fsåd. Det är vinet, endast och allenast vinet. När jag dricker vin, förlorar jag rent af sans ch medvetande. Ordföranden: Jaså, då måste du låta bli att dricka vin.s — David: Ab, ni vet nog, utt det der kommer, utan att man vill det; man får sin blyhett, utan att man tänker på det. gj Ordföranden: Du har redan en gång förr varit dömd för sådant. David: Jag? Nej aldrig.f Ordf.; Här ser du utslaget. David: Jaså, ja, jag har väl varit dömd, men inte i Paris.4 Ordf.: Nå, hvad gör det till saken. David: SJag försäkrar, att när jag icke druekit, biter jag aldrig hvarken polisbetjenter eller andra. När jag icke förtärt vin, biter jag icke en gång en fluga. Ördf.: SJa, jag säger dig ännu en gång, att dumåste låta bli att supa dig full.4 David: Jag skall försöka, herr president; jag skall försöka, bara jag kan. Rätten dömde honom till sex månaders fängelse.

12 november 1861, sida 3

Thumbnail