Aftonbladet – 12 november 1861, sida 3

rkänner, och som sådan måste du gifva åt leita namn den värdighet och den glans som let så länge varit berötvadt. Hvad oss ansår, skola vi fortfara att lefva uti vårlugna ristad. Derifrån skola vi vaka öfver dig ch, om du önskar det, bistå dig med våra åd, då du kan behöfva dem; ty vi hafva örvärlvat en alltför bitter erferenhet genom neakt och anseende att ej föredraga det enkla och lugna lif vi njuta här.4 e Ifrån den tiden utgjorde Armagnacs, Michelets och Coittier endast en och. samma familj. Dagarna förflöto lugnt och behagligt uti frid och endrägt, och den hederlige Coittier och hans syster, den gudfruktiga enkan, tycktes föryngras genom den lycke deras barn njöto. Fndest Hugo lefde skild från de sina, utan att likväl glömma dem; ty han tillbringade minst tre gånger om året en vecka hos dem, och återvände med tusende behagliga och förtjusande minnen, och sednare, då han blifvit mäster Escabeaus arftagare, blef han äfven hans efterträdare som förste hofpastejbagare, men ville al drig lemna någon ny uppfunnen läckerhet till det kungliga bordet förrän de hade fått förstlingen deraf. : I das finnes icke mera slottet Plessis-lesTours, Ludvig XI:s favoritbost:d. Bastiljen, der hertigens af Nermours stackars barn skulle hafva förgåtts utan Coittiers ädelmodiga mellankomst, har försvunnit från jorden med de dystra minnen som voro fästade dervid. Sjelfva den oförsonliga monarkens afkomlingar irra i Jandsflykt, långt ifrån detta så sköna, så stora och mäktiga Frankrike, som var deras fäderneslånd. Men historiens domstol och efterverldens stå alltid öppna för: att döma Ludvig XI:s gerningar, hvilka kanhända till. största delen. äro inskrifna uti den svarta boken hos Gud, som är det go: