Aftonbladet – 12 november 1861, sida 2

Jacques och Francois dArmagnac, deras bror, Riche en Denuil, Hugo Baudoin och FPoinon Miehelet, hvilka Coittier hade tillåtit att förena sig med den glada skaran. Jacques och Francois hade blifvit siora och vackra unga män, och Riche, då omkring 8 år, var ett starkt och-alfvarligt barn, De visste genom sin fosterfader huru mycket. konungen oroades vid minnet af de grymheter, som hade utmärkt hans bana, och de: hade bedt honom att.med egna ögon få öfvertyga sig om hvilka qval de måste utstå, som hafva lefvat illa. Skyndom oss att tillägga, det de drifvits härtill, mindre ef nyfikenhet än af begäret att lära sig bättre värdera sin nuvarande lycka. Vid åsynen af den vilda bygnåden och de förskräckande försvarsmedel, hvarmed den var omgifven, var det dem lätt att förståden förskräckelsa som intagit Ludvig. Ack! vi äro bra mycket lyckligare i fader Coittiers hus i Meudon och på hans lilla landtställe vid Lugnes der vi nu botti6 månader, sade Riche till. Toinon då de hade inträdt på den andra slottsgården. Ja, helt visst! jag skulle ej vilja bortbyta vår lott mot konungens4, svarade den unga flickan, i det hon med fruktan betraktade den mörka bygnaden. : Skall du icke dansa en saralande med oss?4 frågade Hugo. Francois. d Armagnac, hvars venstra fot hade blifvit missbildad uti bastiljens bur, så att han haltade litet, och som derföre höll sig bakom de andra dansande. Jo, i sanning skulle jag icke hafva mycken lust dertill; sade den unge mannen, ty jag har rättighet att höpa här, efter hans majestät. denna äng tillåter mig det. Och jag Också, tillade Jacques, så mycket mera sonv det: har skjutit upp n: