Aftonbladet – 7 november 1861, sida 3

icke på latin. Hallinska målet. Vi meddela här nedan efter Nerikes Allaanda, med uteslutande af en del exegetika deduktioner, de af kyrkoherden Halliv :o8 K. M. anförda besvär öfver Strengnäs :omkapitels afsättningsdom: S.A. EK. Hos E. K. M:t vågar jag härmed i djupaste anderdånighet. anföra besvär öfver Strengnäs lomkapitels utslag af den 16 sistlidne Oktober (Bil. n:r 4), hvarigenom jag dömes att skiljas -rån embetet. Sedan jag varit prest i 26 år, företog jag mig ut försöka en öfversättning af Nya Testamentets eliga skrifter, för att göra mig sjelf närmare eda för grunden till den lära, som jag skulle örkunna, och följden af mitt arbete blef den, itt jag ansåg åtskilligt vara stridande mot vår logmlära Detta inträffade isynnerhet vid läran m Jesu Gudom, mot hvilken flera klara ställen: å väl af Jesus sjelf, som af apostlarne syntes tridande, hvaraf jag slutade, att de mer eller mindre mörka ställen. som anses tala för samma ära, måste kunna tolkas så, att stridigheten bortiller... I mitt bekymmer häröfver inlemnade jag Maj månad 1858 till domkapitlet i Strengnäs a skrifvelse, i hvilken de flesta bibelställen, om angå samma lära, så väl de som tala för om mot, voro upptagna, jemte en exegetisk för laring af de mörka ställena, i följd hvaraf jag nsåg biblisk grund saknas till den dogmen och 1emställde om utverkande af ett kyrkomöte, hvilen hemställan jag dock återkallade i Augusti nånad samma år. Orolig öfver att under min jenstetid, med-att i läran framställa Jesus såom Gud, möjligen hafva såsöm Kristi tjenare, astän på kyrkans auktoritet, förhållit mig emot esu egna ord, och i hopp att mina vördade föraän måtte, om min åsigt befunnes riktig, verka ill en önskvärd förbättring i läran, inlemnade sag i December månad förlidet år till domkavitlet en ny: skrifvelse (Bil. n:r 1.) i samma mhe med två tillagda bibelställen, med -begäan om dess utlåtande. Derpå fick jag en stämning att inställa mig i domkapitlet den 5 sistde Juni, på grund af kongl. brefvet den 2 Maj 751. : ; Inkommen för domkapitlet inlemnade jag stämningen: och ett ekriftligt svaromål derpå (Bil. n:r 2.) med begäran att de begge måtte intagas i protokollet, men de blefvo icke ens pls Protokollet för den 5 Juni (Bil. n:r 3.) omtaar först anledning en, hvarföre jag blef till dom: xapitlet inkallad. I resolutionen af den 16 :Maj 1860 uppå min ansökning att få återtaga pasto-alvården, åberopade domkapitlet det vid visitationen mig förelagda och af mig antagna vilkor: att fortfarande aflöna en vice pastor, än: skönt intet egentligt embetsfel kunde mig tillvivas, i hvilket fall, nemligen om jag antog förslaget, församlingarna ville afstå ifrån de flera nmärkningar, som de hade att emot mig. an: iraga, hvilka flera anmärkningar ;syntes: mig böra hindra domkapitlet-att-godkänna öfverens: kommelsen. Likväl anförde jag icke besvär deröfver förrän jag fått veta, att domkapitlet för höjt vice pastors lön -hetydligt öfver det belopp, som vid visitationen blifvit stipuleradt och af mig antaget, till följd hvaraf jag ansåg den träffade öfverenskommelsen vara utaf domkapitlet upphäfven. -Då nu således min första skrifvelse till domkapitlet, rörande saknad biblisk grund till läran om Jesu Gudom, lemnades utan åtgärd ända till början af detta år, så vill häraf synas, att domkapitlet ansett just icke någon särdeles våda ligga uti den uttalade åsigten om Tesu Gudom och att möjligen äfven den sednare skrifvelsen. lemnats: utan åtgärd, om jag icke anfört ofvannämnda besvär. Derefter företager sig h. h. biskopen att vederlägga min exeges på några få ställen, sägande: Bland de aldraförsta exegetiska grundsater räknas den, att den Heliga skrifts särskilda ställen skola tolkas efter trons analogis. Just detta har ock varit min förnämsta. grundsats, hvilket kan :ydligen ses deraf, att jag anser de mörka stälena böra tolkas så, att stridigheten med de klara, som angå samma sak, särdeles dem som inehålla Jesu egna klara ord, bortfaller. Detta öreställer jag mig vara ett. oeftergifligt vilkor för trons analogi. Vill man annars tolka bibeln efter något förut uppgjordt trossystem, då -uppkommer behofvet att vrida och skrufva bibeln. hvadan bibeltolkaren bör, efter min tanke, förtlytta sig till den tid, då sjelfva skriften förfat tädes och innan systemernå uppkommo. Förl sfrigt har jag följt, sisom grundsats, hvad bi skop Tingstadius upptager i förordet till psaltaren, och hvilket jag intagit i mitt svaromål på stämningen (Bil. n:r VY. : -— — 2 — — mid Man torde säga, att Jesus under sin djupa föraedring kunde vara okunnig om sitt Gudomssäsende eller sakna sin gudomliga höghet; men ieraf skulle ju följa, att han åtminstone då, när denna höghet saknades, icke var Gud, eller att der gudomliga naturen då icke var hos-honom meå den menskliga förenad. Sådant lärer dock ickc heller kunna intagas, emedan de begge nätutern: has Jesus skola vara oåtskiljeligen förenade, såson: det Chalcedonensiska kyrkomötes-beslutet besämmer. Ofvannämnda bibelställen synas -mig vara så klart vittnande mot läran om Jesu Gu-tomy att -hvarje fördomsfri-menniska med sundt förnuft, äfven den alldeles olärde, måste kunna ;nse samma läras bristande bibliska grund. An: nu mycket mera bör då detta inträffa hos prester, då de redligt och fördomsfritt söka sanninsen. Hvad allmogen beträffar, så är den vis ligen -ännu, dock med-många-undantag, fast i sin blinda tro, gom af presterna blifvit inpreg: lad; menom: deras tro ke är grundad EC beln, såsom dem: bör vara, så synes detta -lände presterna till ansvar; i ställe för glädje. Säge man, att dennadro harstillräcklig grund i de at mig anförda mörka bibelställen, då skulle ju bibelns hela värde förfalla, emedan den tala: både för och emot samma sak; hvadan de mörka ställena måste kunna tolkas utan stridighet med de klara, såv vida bibeln annars skall behälla sitt värde, såsom norm för vår tro. Hvad jag i skrifvelsen af den 12 Dec: 186C (Bil. n:r 1.) yttrat vara vår kyrkas lära, i afse ehde på ogudaktigas. återvinnande af frid Med Gud och med sig sjelfva, nemligen att Kristus harfullgjort lagen och lidit syndens straff ialla yndares ställe iIn.om., det ytträdes endast för it visa vigten af ifrågävarande dogm, med hvilken den sammanhänger, så att den med densamma antingen står fast eller faller, I parabeln om den förvillade sonen, Luce 15:-11 följ, nämner Jesus intet ord oM någon sin förtjenst eller tillfyllestgörelse, utan endast att den förvillade besinnade sitt elände i synden samt i ödmjukhei och förtröstan återvände till sin Fader, När jag begärde demkapitlets utlåtande, Hvaruti jag kunnat fela med min uppfattning af de bibelställen, som angå läran om Jesu gudom, till hvilken begäran jag yttrade mig vara föranlåten af: oro öfver att, såsom Kristi tjenare, möjligen hafva på kyrkans auktoritet ;förhållit mig emot Jesu egna ord, med att i läran framställa honom ;såsom Gud, i hopp; att. domkapitlet, om min åsigt fanns rikfig, täcktes med sitt kända nit för en sann kristendom verka, till.en önsk tivt Tarböittrivig.t Iängon nn d2 sam inpklo hade