Aftonbladet – 6 november 1861, sida 2

— Till dem, som i religiositetens förmenta iätresse ifra emot söndags-bantågen, ställer en författare i Handelstidningen följande invändning: Skullen I då icke kunna ingifva edra åhörare en annan upprattning af de der störande ljuden, och ändå vara lika ortodoxa? Skulle det icke t. ex. kunna förefalla er rimligt att, då konduktörens pipa ljuder, tänka och säga: Se här ett nytt bevis på Guds godhet och omtanke för ert väl i detta nya förenihgsband mellan er och edra medmenniskor! Det kan icke vara den högstes mening, att blott enskilda personer skola älska hvarandra inbördes; denna ömsesidiga kärlek. skall äfven sträcka sig till hela menigheter, till alla folk; och ju lättare dessa kunna träda i närmare förbindelse med hvarandra, desto förr ,skall detta kärlekens bud kunna Cr Ångkraften är ett af de stora medlen dertill. När I derföre hören signalen ljuda från jernvägståget — tänkom då att det är en ropandes röst som bjuder: Framåt, o menniska! Framåt att verka i ljusets :och kärlekens tjenst! Samme författare skildrar sålunda förhållandet mellan Lerums församlingsboer och deras pastor: 4I våras höll man sin så kallade Majstämma, !och vid denna förekom frågan om fattigvården. :En bonde framställde då den begäran, att fattigvårdsstyrelsen måtte hädanefterhålla sina tvenne ordinarie; sammankomster i skolhuset, såsom varande beläget ungefär midt i socknen, och icke på det i församlingens ena ända beiägna Hulan, dit man hittills blifvit kallad. Prosten svarade dock genast härtill ett afgjordt nej. En ståndsperson uppträdde då såsom medlare mellan pastorn och bonden, förklarande ati TEN