Aftonbladet – 4 november 1861, sida 3

tMen in utaf dem gör mig någon smärta, invände fången. Br g vig Jag tror, på min ära, att du säger sanntX; återtog mannen. Ieke desto mindre mi du gifva mig en tand, ty... det är så koHuge vilja. KonungensX, utropade Jacques bleknande. Konungens, sade ni?4 4Jal konungensX, sade Lazare, understödjande sina ord med: ett betydelsefullt tecken aned hufvudet. -Se så, sätt dig! det skulle redan varit gjordt om vi ej talat så mycket derom. ; Utan vidare motstånd satte sig Jacques på den af Lazare honom anvisade pallen. Denne tog genast hans hufvud, som han. fasthöll såsomutiettskrufstäd emellan sina båda knän, tillsade barnet att öppna munnen och bör. jade operationen. Om någonsin Coittier hade sagt sanning, så var det visst då han betecknade tanddoktorn i hörnet af gatan du Feurre såsom en eländig fuskare. Stora svettdroppar runho utför ansigtet på den unge patienten, som utstötte rop af smärta och med otydliga ord framstammade: Sluta dåt Sluta då!Under tiden stödde den yngste af de båda bröderna ansigtet emot gallren på sin bur och betraktade med en dödlig ångest den förskräckliga operationen och lanade sina jemmerro med den äldre brodrens. 4Se här är den! utropade Lazare och höll den lilla tanden framför ögonen, betraktande den med en triumferande min. Nus mitt barnX, tillade han, i det han lät. fångvaktaren gifva honom ett glas, till hälften-fyldt med: en ljusgul vätska, skölj dig med ättika och vatten och det skall blifva bra, innan jag slutat att operera din bror.. Min bror? utropade Jacques med fasa. Ja, utan tvifvel4, sade mannen från gatan du Fcurre, trorts.)