Aftonbladet – 4 november 1861, sida 3

sma anmärkningar böra da bli med tUlitredsstaltelse och välbehag ansedda. De äro icke hugskott, utan grunda sig på existerande förhållanden, om hvilkas befintlighet ins. och hvar och en annan har fullt tillfälle att förvissa sig. Rättegångsoch Polissaker. Misshandlingen å egendomen Yltringe. Vi fortsätta i dag redogörelsen för ransakninzen vid tinget sistlidne fredag. Vi meddelade: vår! förra n:r den missha dlade lärlingens be rättelse om förloppet intilldess: Pettersson åkt bort för att hemta fjerdingsmannen. För Jäderströms öfriga uppgifter anse vi oss lämpligasi redogöra i mån som de under ransakningen: fortgång afgåfvos, och öfvergå nu till förhöret medde såsom tilltalade och vittnen inställda per sonerna. Af de uti den af hr Rendahl till landshöfdingembetet ingifna skrift såsom vittnen åberopade Fredriksson och Magnus Johansson hade endast len sednare blifvit af länsmannen inkallad, för klarande siz Jänsmannen ha ansett, att Rendahl borde jåtit inkalla de vittnen som bodde i stalen. De som blifvit inkallade voro stenspränzarne Macnus Johansson, Lars Petter Pettersson ce Johan Johansson, hvilkas namn nu påropades. Magnus och Johan Johansson kommo tillstädes, men Pettersson hade icke iakttagit inställelse. Jäderström, som förut uppgifvitatt de. som i mer eller mindre mån deltagit i misshand ingen, varit 6 til. antalet, förklarade att han uti Magnus Jo ansson igenkände den, som icke slagit honom; men deremot hade af de uta! läns mannen till vittnen inkallade :rsonerna, såvä den tillstädeskomne Johan Johansson som den uteblifne Lars Petter Pettersson deltagit i våldet. Huruvida J han Johansson ut..elat några slag hade Jäderström ej varsnat, men han hade hafi spö i handen och yttrat till Jäderström: När jag kommer på dig, ska du kän. a det. Joh. Johansson hade, sedan de båda nedkommit från taket och misshandlingen ånyo börjat, varit den som å golfvet framsatt skrinet, öfver hvilket J. Jades då han på eftermiddagen hudflängdes af våldsverkarne. Då Johansson inkommit hade Hans Pettersson yttrat till honom: Nu har han erkänt, och nu ska vi piska honom tills han tager fram pengarne. Sedan Johan Johansson vidgått att han åtiöljt Jäderström upp på taket. men bestridt att han hållit. honom i kragen, fick äfven Johansson intaga plats å de tilltalades sida. Magnus Johansson, hvilken Jäderström uppgaf icke--ha slagit honom, fick afträda för att vänta tills han förekallades för afgifvande af sin vittnesberättelse, men då han seuwermera påropades var han borta. Samtlige tilltalade blefvo nu af domhaäfvanden ati allvarliga ordalag förehållne det grofva brott de begått samt gjorda uppmärksamma på det stränga ansvar, som lagen stadgar för den som genom misshandling söker förmå en person att bekänna, denne må vara skyldig ellericke till en mot honom angifven förbrytelse. Häktade Hans Pettersson — denssmme som råstått sig hafva blifvit bestulen — blef derefter i närvaro af frige tilltalade tillsagd att förklara sig öfver hvad mot honom förekommit. Pettersson erkände ganska frimodigt och utan att visa ringaste tecken till ånger, att han utdelat några slag, derföre att Jäderström ljugit ty han vore ännu fullt öfvertygad om att Jäderström stulit pengarne och sedan lyckats lägga in dem i skrinet. Domhafvanden tillrättavisade Pettersson för ett slikt yttrande och frågade om han ännu beskyllde Jäderström fög stölden. Härpå genmälde Pettersson: Ja, nen jag kan ej nu bestämdt påstå att han stulit -pengarne; Tillfrågad om han, såsom Jäderström upi gifvit, genast efter det pengarne saknades, undersökt dennes kläder. svarade Pettersson: Ja, jag såg efter lite grann. På särskild fråga förklarade han dessutom, att sedan han icke varsnat sin portmonnais, i hvilken han påstår sig hafva haft prungerne förvarade, hade han två gånger hyälft upp och ner på innehållet i skrinet, men icke funnit pengarne, hvarföre han trott sig ha blifvit bestulen. På ytterligare framstäld fråga, svarade dock Pettersson, att han icke kommit att öppna. den annotationsbok, hvaruti pengarne slutligen anträffats. Pettersson yttrade vidare: Det syntes grannt att en dyrk begagnats till skrinet. Med anledning häraf förmälde hr Rendahl, att Jäderström vid hemkomsten till mästaren omtalat, att han under misshandlingen blifvit beskyld att med dyrk hafva uppbrutit skrinet, tvungits alt gå ut och med en i handen på honom lemnad Hoftång kröka en spik, hvarefter han tvungits lägga sig å knä på golfvet och, under det samtlige höjde käpparna öfver honom, anbefallts att uppdyrka skrinet på samma sätt som han gjort förut. Då han med den på befallning förfärdigade dyrken ej lyckats öppna skrinet, hade misshandlingen ånyo fortsatts. Pettersson fick derpå fullfölja sin berättelse och uppgaf, att då patron Dahlin på e. m. kom hem. ick P. upp till honom och anmälde saken. Hr Dablin tillsade honom dervid att åka till länsmännen och skref en Rp åt honom. (Denna ;app inlemnades nu till domstolen af åklagaren samt befanns innehålla en begäran att fjerdingsmannen skulle inställa sig å Yttringe för att anställa förhör med en der för stöld förvarad son.) Då Pettersson, som för färden fått låna häst och åkdon af hr Dahlin, anländt til fjerdingsmannen, som bor i närheten, hade denne yttrat: det är så sent i afton, men se här har Pettersson ett rp handbojor, sätt dem på honom, det är jej farligt, ty det är riskabelt att öfver natten ligga i samma rum som en tjuf. Tidigt i morgon bittida kommer jag öfver till Yttringe. Vid sin hemkomst hade Pettersson låtit införa Jäderström i sin kammare och ensam påsatt och tillskrufvat handbojorna samt fastspikat kedjan i golfvet. Mot morgonen hade han gått a och på Jäderströms begäran lossat litet på handbojorna. Att ha kastat sten upp till taket, då J. dit uppgått för att leta reda på pengarne, förnekade Petterson på det bestämdaste, och deri instämde öfrige tilltalade, hvarföre domhafvanden tillhöll Jäderström att uti sin berättelse om Sörloppet noga hålla sig till sanningen. Pettershos kommendanten på Bastiljen, af hvilken han får vata hvad han skall göra CC Möd