Aftonbladet – 2 november 1861, sida 2

mensamma räkning från och med den 1 Nos ember nästa år, har K. M:t, på grund häraf och enär utöfvandet af den närmaste kontrollen å grufvebrytningens ändamålsenliga bedrifvande synes äfven, hvad Falu grufva angår, kunna i likhet med förhållandet vid andra grufvor, utan åsidosättande eller förminskande af det allmännas deraf beroende fördelar, åt vederbörande bergmästare öfverlemnas, pröfvat skäligt att, med bifall till grufvestyrelsens å bergslagets vägnar sjorda ansökning samt i öfverensstämmelse med hvad kommerskollegium och bergmästaren i orten jemväl tillstyrkt, förordna, dels att, så snart det beslutade sambruket trädt i verkställighet och nuvarande bergslauptmannen afgår från tjensten, ej mindre nämnde tjenst än äfven grufveingeniörsbefattningen skall indragas och Stora Kopparbergs grufva med fjerde bergmästaredistriktet förenas, med skyldighet för bergmästaren att, jemte öfvertagande af den bergshauptmannen: nu åliggande tillsyn derå, att de så kallade afradsoch konststatskassorna varda vid na ake tillgångar bibehållna och för de -rmed afsedda ändamål använda å grufvebrytingen vid Stora Kopparberget, för hvars behöza skötsel en sakkunnig person bör af bergsget antagas, utöfva enahanda inseende och ntroll, som, enligt gällande grufvestadga, i vilmänhet tillkommer bergmästare å de inom iistrikten belägna grufvor, dels ock att hvad enom kongl. brefvet den 14 Oktober 1853 stadits angående grufvestyrelsens organisation och erksamhet, kommer att samtidigt med den nya gleringens vidtagande till kraft och verkan pphöra. Hvad angår den väckta frågan om beviljande i ett särskildt arfvode åt bergmästaren, såsom edergällning för de ökade göromål han i följd en nya regleringen finge vidkännas, har K. i:t förklarat sig vilja framdeles, sedan genom ommerskollegium anmälan skett derom, att ergshauptmanstjensten blifvit ledig och att om;rmälda reglering kommit till verkställighet, 2 berörde fråga under förnyadt öfvervägande. Vidkommade slutligen den af grufvestyrelsen lika gjorda, men sedermera i enlighet med ergslagets beslut återkallade framställningen att en person, som af bergslaget blefve till grufvehef antagen, skulle ega att räkna sin tjenstgöing vid grufvan såsom merit för befordran till tatens tjenst, har K. M:t funnit denna fram: tällning, vid anförda förhållande, böra förfalla. — Vid föredragning den 11-sistlidne Okober af en utaf landshöfdingen G. Bildt, iegenkap af ordförande i Gotlands skarpskytteoch jäaregille, å nämnde gilles vägnar gjord framställling i fråga om rättighet för gillet att utdela, ill offentligt bärande, utmärkelsetecken och melaljer af silfver, har K. M:t funnit godt att — emte förklarande det hinder ej möter för Gotands skarpskytteoch jägaregille att få på förelaget sätt inom länets särskilda skarpskytteöreningar med utmärkelsetecken afsedda att väras på mössan och bestående af två i kors agg fEvän omgifna af en eklöfskrans af presadt silfver) uppmuntra färdighet vid -målskjuting — tillåta gillet att; för belönande af ådasalagd största skicklighet i skjutning vid gillets irshögtid eller af utmärkta förtjenster till beordrande:af gillets syftemål, låta i silfver pregla n medalj i enlighet med insändt af vitterhets-; vistorieoch antiqvitets-akademien gilladt förslag, och om utdelandet, under uppgifna vilsor, af en sådan medalj årligen, att i band af ;rovinsens färger bäras å bröstet, genom landsaöfdingen och militärbefälhafvaren på Gotland 108 KO M:t för hvarje särskildt fall göra anmäan; och har K. M:t förklarat sig framdeles vilja meddela särskildt beslut i amedning af sillets anhållan att såväl utmärkelsetecknet som medaljen må af nationalbeväringens underyefäl och manskap få bäras äfven vid tillfällen lå uniform nyttjas.