Aftonbladet – 2 november 1861, sida 2

Midt uti Hallen reste sig en alldeles ny och mycket hög schavott, beklädd med svarta draperier. Denna ståt utvisade att den e var bestämd för någon vanli brottsling. Likväl uttryckte folket, soin bestormade torget, denna gång mera medlidande än -vanligt. På ingens ansigte mär.te man denna obarmbhertiga tillfre sställelse; som mängden hade ådagalagt tvenne år förut, då på samma ställe grefve de Saint-Pols hufvud. föll: I dag var det hertigen af Nemours, Jacques dArmagnac, som skulle dö; och fölkmassan; redan rörd af den långa och oförsonliga Sen som denne olycklige måst utstå af de agvrängningar man tillåtit sig för att störta honom, och af det elände, hvaruti hans barn voro försänkta, visade så mycket mera si: deltagande som denne herre icke ansågs såsom fredsstörare eller a.t vilja uppret till osämja inom riket; ty man visste hvi! ket långi motstånd parlamentet hade gjort mot konungens uttryckliga vilja, och att denne endast med mycken möda hade lyckats att få herren till Tarlot dömd till döden. Efter lång väntan framtågade plötsligen på torget en ansenlig skara af betjening och gensdarmer, uti hvars medelpunkt syntes, ) i en stor häst öfverdragen med svart, heriigen af Nemours, blek och aftärd genom sit: långa fångenskap samt åtföljd af en prest. 1 detta ögonblick herrskade öfverallt en djur tystnad, endast afvruten emellanåt af qvätd: snyftningar och klagoljud från folkmassa, Vid foten till den fasaväckande upphöjnin gen steg hertigen af hästen, emottog af prostens hand den sista absolutionen, kysste ct: krusifix som han framräckte åt honom, och besteg sedan beslutsamt trappstegen t1i!l echavotten, ty han hade fullkomligt böjt sig under Guds vilja. Några ögonblick derefter föll hans hufvud för bilan och en al bödelns medhjelpare kastade ett svart kläd öfver lemningarne af denne fordom så fruk ansvärde och.mäktige herre. Derefter skins rades skaran, tyst och stilla, under smärt