Aftonbladet – 31 oktober 1861, sida 3

mor samt sjelf gömma det kungliga brefvet, lör att endast vid gynnande tillfälle begagna sig deraf. Han väntade länge, men slutligen yppade sig ett sådant tillfälle. o ÅTTONDE KAPITLET. Damokles-svärdet, som länge sväfvat hotande öfver hertigen af Nemours, skulle nu slutligen falla och träffa hans hufvud. Det var i Mars 1476 slottet Carlot skakades afkanonernas åskor och insveptss tillika med den: lilla staden, som. det skulle beskydda, i ett moln af en blåsvari: rök. Ty en kunglig arme, kommenderad af sir Bourbon-Beaujeu, bade kommit för att belägra dem. Tunga jernmassor slungades utan uppehåll mot herresätets vallar och lösryckte stenar derifrån.. Andra krossade tak och fönster. Byggnaden skakades i alla sina delar under det beständiga kulregnet. Här och der uppstego svarta hvirflar af rök, hvaruti tid efter annan framstucko röda eldflammor. Öfverallt såg man stridande, som, i skydd af falingerler och i skottgluggar, gåfvo eld på de anfallande, hvilkas antal vida öfversteg de belägrades. Öfverallt ett förfärligt larm. och buller och en förskräcklig. blandning at ursinniga skrik och knallar af eldvapen. Midt under detta oväsende hörde man icke desto mindre hertigens stämma, som öfverallt, der striden var hetast, med löften om stora belöningar eggade de sina till ett tappert försvar. r allt detta tilldrog sig cn scen, min irande jertslitande, uti ett af slottets bäst skyddade underjordiska ovalf. Man såg der på en i hast till.edd säng hertiginnan Louise, blek och darrande. Bredvid henne i en vagga klagade ett nyfödt barn, som, då modern ej förmådde am