Aftonbladet – 30 oktober 1861, sida 2

herre kunde önska att bevara sittinkognito, då han inträdde i ett hus af så ringa utseende. Jag var för öfrigt, ers maj:t kan tro mig, hos min högt älskade konung såsom en osynlig skyddsengel, och jag skulle gerna vilja gifva mitt lif för att frälsa hans från hvarje fara. Nå väl, Olivier, ålertog Dar sv skrattande. En vacker engel! Du? liksom du icke. visste, lika så väl. somjag sjelf, att man ej kallar dig annat än djefvulen. Men låt se, jag tror dig, och jag för:åter dig att du har lekt kKurra gömma. Emellertid packa dig bort genast och gå hvarthelst du behagar, för att stilla din glupska hunger. Könungen hade knappt sagt detta förr än Olivier, under djupa bugningar crog sig baklänges mot alkovdörren och försvann, sedan han på Jasmin kastat en sned blick, hvaruti hat och vrede målade sig. SJUNDE KAPITLET. Hugo eller Jasuin skulle snart få erfara. hvad ex-barberarens sneda blick ville säga. Olivier ville utkräfva hämd icke allenast för de käppslängar, som han i sin betjents verson fått uppbära, utan äfven för den: :örrädiska handling, hvarför han varit före-mål i sockerbagarens butik. Himlen bådade en storm, som snart skulle utbryta. Få dagar efter konungens och Oliviers obehagliga sammanträffande hade Jasmin af sin husbonde fått i uppdrag att uträtta ett ärende på en temligen långt framskriden iimma på aftonen. På hemvägen blef han Sfverfallen i mörkret vid hörnet af en utaf de trånga gränder, som då stötte till S:t Michelsgatan. En okänd rusade på honom och fastklämde på hans ansigte ett stort