Aftonbladet – 26 oktober 1861, sida 3

ser. 3:0 Kinesiska religionen det gudomliga i enskilda naturföremål, utan sammanfattar till ett helt naturföreteelsernu i ett slags treenighet (.Sanzai) som utgöres vi himmelen, jorden och menniskan. D gta grundsats är att hålla måtta i all. Denna religion, stiftad af Fohi och reformerad af Konfutzse, gäller i Kina ännu såsom den ortodoxa riksreligionen, ehuru landets flesta invånarenumera bekänna sig till Buddbaismen. Brahmismen, hyllad af den Ost-Ariska fölkstammen, har genomgått en lång ulvecklingsprocess och efterlemnat en rik samling af urkunder. I den ursprungliga Vedaläran finner man treune grundväsenden, solluftoch eldanden, Indru, Varuna och Agni, sedermera motsvarade af Brahma, Wischnu och Siwa. Till grund för alla dessa ligger emellertid ett enda urväsende, Mahan-Alma (den store anden) kultens hufvudmomenter bön och offer. Enigt den hinduiska sedeläran är menniskans praktiska uppgift att döda sitt individuella jag för att dymedelst försjunka till ett med det gudomliga urtväsendet. 5. Buddhaismen. utgången från Brahmaismen, förkastar emeltertid dess trimurti och det derpå grundade kastväsendet, men framhåller mera uteslutande det abstrakta -enhetsbegreppet. Den i denna lära genomförda inkarnationsideen har, som bekant, grundat ett hierarkisktpolitiskt system, hvilket sträckt sina konseqvenser vida längre än det romerska, 6. Zendreligionen, bekänd af Vest Arierna, antager ett högsta urväsende, från hvilket utgått tvenne hvarandra motsatta grundväsenden, Ormuzd och Ahriman, det godas och det ondas princip. 1 denna religion bar man Onekligen sökt uppställa en positiv sedelära, ehuru det sedliga och: det naturliga ieke strängt åtskiljas, och striden emellan godt och ondt, ljus och mörker mera förlägges hos tvenne hvarandra motsatta högre andeväsenden än hos menniskan sjelf. 7. Sabeismen (stjerndyrkan), egentligen blott en högre form af Fetichismen, tillhör de vestasiatiska folken, araber, chaldeer; syrier och phoenicier. Den erhöll genom chaldeerna en vidare ultvecklipg. Man antog tvenne urprinciper, en manlig och en qvinlig, och dyrkade dessa under namn af Bel och Mylitla. Molochs dyrkan, Adonisoch Cybele-kullenstå i sammanhang med denna art af hedendom. 8. Egyptiska religionen erkänner äfvenledes en manlig och en qvinlig princip. Ursprungligen voro egyptierna, så länge de befunno sig i mnomadtillståndet, fetisehdyrkare, ehuru de till föremål för sin dyrkan icke valde liflösa ting utan djur. Se dan de blifvit åkerbrukare, öfvergingo:de till dyrkan af den i jordens fruktbarhet sig ippenbarande naturkraften. Osiris, Soloch il-guden, den allt alstrande goda princi ven; Typhon, Siroecovinden, förtorkande ull vegetation och representant af den fiendt viga principen; Horus, vårsolen, som åänyv kommer Nilen att stiga. Af de antropomorfistiska religionerna, i sa det såsom personligt fattade gudomli dentiskt med det menskliga, märkes ifrän:ta rummet den Grekiska, delande sig i dun Pelasgiska med Kronosmythen och hvars be kännare dyrkade Zevs såsom den lifvet beherrskande andemnakten och Gaja, allmodern jorden, den Helleniska och den Romerska, våda alltför allmänt kända att här utförlisare behöfva omordas. Den helleniska återvände sednare till naturalismen, antagande. n populär och positiv form: ide Eleusin ka mysterierna, en vetenskaplig och negaiv deremot inom filosofien och scepticismen. Ios romarne adlades i någon mån den rent goistiska principen genom de enskilda inwessenas underordnande under statens ullnänna. -. Uti den nordiska religionsåsigten eller dun k. Eddaläran har pofyteismen mindre bedhet och formfulländning; men den utnärker sig framför alla de, andra hedniska eligionerny derigenom att den bestämdt cr känner polyteismins ändlighet och profetiskt antyder den monoteistiska religionen: Då kommer den väldige Till verldsdomen, Den starke från ofvan Som öfver alt råder. Uti judendömen fattas det gudomliga såsom sn personlig gud, icke blott verldsskapare, utan äfven verldens uppehållare och slyres-man — en uppfattning,-som för hedendomen var fullkomligt främmunde, Begreppet skuld iramhälles uttryckligt i denna lära, och kacakteren af dess uppenbarelser är en pedajogisk i detta ords hözxsta bemärkelse. Judendomen utgör sålunda en direkt och positiv förberedelse för den enda absoluta re ligionen, Kristendomens hufvudläror betraktas här af författaren från rent biblisk och-strängtortodoxståndpunkt: At-den at hedniska, judiska och Kristna elementer hopfogade tröslä-; rån, som bär namn af-fslamy egnarförfataren slutligen äfven några sidor. Bhurw muhamedanismen berömmer. sig af alt dyrt en enda gud och sökt att jemte Guds het äfven fasthålla hans personlighet, så för vandlar sig dock i sjelfva verket denne ende gud, i följd af Islams abstrakta grundkarakter, till en opersonlig futalistisk makt, och de personliga egenskaper den tillerkänner honom blifva, såsom ieke-prundade i hans väsende, utan blott godtyckligt postulerade, utblottade på. allt egentligen personligt och konkret innehåll. z ; Böcker för folket. Under denna titel har den förtjenstfulle förläggaren hr Axel Hellsten, som synes-ha gjort till sin STR att bland svenska allmänheten sprida verkligt gediegna och värderika skrifter; börjat utgifva-ett bibliotek; inrehållande skrifter of på en gång under; hållande och instruktiv art och af den i orre högsta och mest -omfattande menin i populära beskaffenhet, att de med nytta och p EGEN re RE RA a 0 3. DE FA ter icke