Aftonbladet – 26 oktober 1861, sida 3

forskningar tillgängliga ätven för den bildade allmänheten. hög grad gäller detta i fråga om en vetenskap af så universel vigt och betydelse som religionshistorien. Författaren har här i en kort men klar och väl ordnad öfversigt redogjort för hufvudgrunderna och karakteren af urreligionen, de olika slagen af hedendom, den israelitiska religionen, kristendomen och Islam..T atseende på den förstnämnda skildrar hun med ledning af den mosaiska urkunden det ursprungliga tillståndet, affallet, den yttre offerkulten. Hedendomen -förklaras -hafva uppkommit derigenom, att det praktiska ufguderiet blef källan till det teoretiska. Al hedendom är verldsförgudnirg; men då verlden, eller det inom did och rum varande och förnumna , sönderfaller i två väsendtlisen olika sferer, denyttre naturen eller det materiella och den inre naturen eller menuiskans egen andliga natur — så uppkommo i följd häraf tvenne hufvudformer ai hedendom; de naturalistiska religionslormeraa, der gudomligheten uppfattas såsom verkande kraft eller lif i naturen, och de antropomorfistiska, der det gudomliga sättes såsom väsentligen identiskt med det mensk