Aftonbladet – 24 oktober 1861, sida 2

bedja er att icke vägra emottaga dessa guldmynt. De kunna och böra förskaffa er ett medel för att kunna betala personer, som uni utskickar för att skaffa underrättelser om eder son. Jag skulle mycket gerna sjelf låta efterspana honom ; men jag fruktar att ett sådant steg skulle blifva allmänt bekant och komma till hertigens öron, som derföre kanske skulle kunna blifva förtörnad. Derföre mottag detta, goda Michelet. tTusen tack! min nådiga hertigimnat, svarade enkan. Ack! om jag kunde medelst detta guld förskaffa mig någon god under: rättelse om min gosse, så skulle jag dyrka er som en engel från himmelen. Skicka hvarje dag vid middagstiden er lilla Toinette till slottets kök?, tillade hertiginnan, och jag skall låta tillställa henne varm mat och litet vin för att styrka edra krafter. Om ni behöfver något eller om ni har några bekymmer, vänder till mig utan minsta fruktan och jag skall göra allt hvad jag kan för er. tMåtte Gud vedergälla er godhet emot mig, fattiga enkal! svarade Hugos mor. ?Om allas hjertan voro skapade såsom edert, min nådiga ttigininta skulle verlden vara ett verkligt paradis. Om jag -endast kunde göra er den SURA tjenst för så mycken godhet — med hvilken glädje skulle jag icke göra det! Jag skulle springa gewom elden för er: Goda Michelet, återtog hertiginnan, ni kan göra mycket för mig genöm att komma ihåg mina barn, min man och mig i edra böner. Man må icke tro att jag är utan stora sorger och bekymmer. Jag har kanske mera grundade skäl dertill ön någon annan. Det är endast en tom glans och cke den sanna lyckan som bor i palatserna, och den som är i besittning af denna verldens egodelar är stundom mest att beklaga. TFT NN