Aftonbladet – 24 oktober 1861, sida 2

— Följande händelse berättas af en insändare till Nerikes Allahanda: Hos torparen A. Högman i lilla Bäcktorp, Näsby socken, inträffade under loppet af denna sommar följande: Då barnen en vacker dag uppehöllo sig på förstugutrappan, hade hönsen som vanligt infunnit sig bland dem, af hvilka de alltid hade något att påräkna. Det vänliga glamm, som nu uppstod, stördes dock snart af höken, som helt otörmodadt nedstörtade öfver taket och i största hast grep en höna, hvarmed resan fortsattes ungefär samma väg tillbaka. Barnen, häröfver förskräckta, ville dock se den olyckliga hönans sista färd och sprungo fram på andra sidan stugan, der de till sin förvåning fingo se höken misslynt aftägsna sig lika tomhändt som då han kom. Nu blef ett letande, hvari både barnen och deras moder deltogo; men den besynnerliga hönan stod ej att finna. Inseende fruktlösheten af sitt bemödande, u phörde barnens moder att leta och gick in. Till sin stora förundran fick hon då se hönan, sjelf förlägen, stå midt på golfvet, öfverhöljd af sot. Höken hade Heligen haft den befängda oturen att släppa sin dyra börda, just då färden gick öfver skorstenen, och hönan den lika behändiga lyckan att råka falla midtuti densamma, hvarigenom hon, fri från vidare förföljelse, kom välbehållen ned i matmors egen stuga. Detta skämt af höken att fuska i sotareyrket skedde förmodligen af misstag. te — Vår kollega här på platsen, Dagligt Allehanda, visar sig mycket otålig att få höra vär mening i den skandinaviska frågan. Vi ha visserligen under en följd af är så ofta haft tillfälle att yttra oss i dessa RENOIR TE AK UIS RS TRENDEN SAN