Aftonbladet – 24 oktober 1861, sida 1

THVLUACL BAaAllllHatlladLiCh 1VI HIN Ut i anser väl behöfligt, så blifver det äfven oundi gängligt att de särskilda inkomsttitlarne, likasom hitt Is varit brukligt i taxeringslängden, hvir i för sig utföras. Att så sker synes vara fullt ut flika angeläget för staten, som, efter hvad kami marrätten redan tror sig hafva visat, zd vigt för den skattskyldige. å härtill lägges, att ofta omförmälda manföring äfven i statistiskt hänseende lemnar rum för den vigtiga anmärkning, att de upplysnihgar, som nu äro att hemta från taxeringslängderna och sammandragen öfver bevillningen, icke vidare blefve att tillgå, har kammarrätten för sin del, öfvertygad om nödvändigheten att de skattskyldiges olika inkomsttitlar varda iformulären hvar för sig utsatta, upprättat de förÄR dylika formulärer, som härmed till E. K. M:ts nådiga pröfning öfverlemnas. E. K. M:t täcktes deraf i nåder inhemta, att, fastän min luv vidlyftiga än de nu brukliga, de äro fullt upplysande, stå i noggrannaste öfverensstämi melse med Bevillnings-stadgans föreskrifter och upptaga endast så många kolumner, som, efter kammarrättens tanka, är oundgängligt, för att åt dessa föreskrifter i tillämpningen bereda erforderlig verkställighet samt leda till säkerhet, reda och ordning vid beskattningskomiteernas arbeten. Kammarrätten har dervid ansett det vara med alltför stora svårighewer förenadt att, såsom presteoch bondestånden föreslagit, belasta formulären med särskilda kolumner, afsedda att upptaga den för hvarje slags olika in komst belöpande bevillningsafgift. Icke heller är detta behöfligt, då nämnda afgift hädanefter blifver lika för all slags beskattningsbar inkomst och följakligen ganska väl låter sig sammanföras i en gemensam kolumn, hvarigenom icke allenast formulären blifva mindre vidlyftiga, utan ock allt onödigt besvär förekommes vid utförande af det afdrag, som, då skattskyldigs alla af kapital eller arbete årsinkomster sammanräknade icke öfverstiga 1800 rdr, enligt Bevillningsstadgans 8 5 bör ega rum med 300 rdr. Elter en så genomförd utredning af frågan, dervid kammarrätten omsorgsfullt tillsett att de skattskyldigas rätt blifvit mot misetag och godtycke förvarad, under det att, å andra sidan, nödiga kontroller för statens vidkommande jemväl kunde iakttagas, torde man som en gifven sak antaga, attregeringen å kammarrättens framställning fästat välförtjent afseende; men så har alldeles icke skett. Hvarken å de olägenheter som kammarrätten anfört skola uppstå i följd af adelns och borgareståndets besluti afseende på beskatiningen för inkomst af kapital eller arbete, under den enda rubriken uppskaltad inkomst, eller å de förslag kammarrät ten framställttill olägenheternas förekommande, har regeringen fästat det ringaste afseende. Detta förfarande är desto mera klandervärdt, som uppenbart är, att det nya beskattningssättet, just derföre att det är nytt, sannolikt i alla fall skall framkalla missnöje och svårigheter, hvilka i högst betydlig mån skola ökas genom regeringens förfarande i ett fall der de påtagliga olägenheterna så lätt hade kunnat förekommar. Vidare anför kammarrätten: 4I det formulär till debetsedel, som finnes den nya bevillningsstadgan vidfogadt, har ins git sig en oegentlighet, som väl icke har za ende å bevillningen, men i ett formulär dock cj bör förekomma, 1 det att den gamla benämningen ordinarie ränta deri blifvit bibehål oaktadt den grundskatt, som af hemman utgår, j likt 7 8 i kongl. kungörelsen ang. persedlars omsättning och förenkling a. den 11 Maj 1855, numera efter ränteförenklingens verkstillande och med undantag för hvad särskildt stadgas om kronotionden skall i jordeboken och redogörelsen föras under den enda hufvudsakliga titeln ränta. Rättelse häraf synes böra ske och har derföre blifvit i dess förslag iakttagen. t Antagligen emedan till den nuvarande ministårens kännedom ännu icke kommit att sländerna för sju år sedan beslutade och Kongl. Maj:t för fem år sedan sanktionerade den sedermera ganska riktigt verkställda ränteförenklingen, har regeringen icke fästat afseende på kammMarrättens ofvan anfördaframställning, hvadan den afskaffade ordinarie räntan får qvarstå i de nya debetsedlarne, för att erinra de skattskyldiga om den tid då de fingo erlägga lösen för t. ! gås och y höna. : Vidare andrager kammarrätten: a Af mera vigt torde vara att, då bevillning efter 2:dra artikeln hädanefter skall utgöras ar jordbruksfastighet med 3 öre å hvarje etthundrade riksdaler och af annan fastighet, dit äfven skall räknas frälseränta med 5 öre af hvarje etthundrade riksdaler, frälseränta också i debetsedeln upptages såsom hänförlig till denna seånare fastighetsklass. Härigenom blifver debetsedeln mera, tydlig och upplysande; och kammarrätten har derföre ej tvekat atti dess förslag vidtaga denna förändring. z Regeringen har i detta fall icke heller varit tveksam, dock så till förståendes att å kammarrättens nyss anförda förslag intet afseende fästats. Kammarrätten fortsätter: I enlighet med stadgandet i 82 af den nya bevillningsstadgan, att debetsedeln skulle innehålla underrättelse om hvad skattskyldig, som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, deri ändring genom besvär kan vinnas, har att i sådant hänseende iakttaga, upptager ständernas formulär till debetsedel trenne momenter, hvaraf det första handlar om ändrings sökande i pröfningskomitens beslut och huruledes den skattskyldige har att, uppå anmälan, hos vederbörande tjensteman kostnadsfritt erhålla utdrag af taxeringsläng. en och pröfningskomitens protokoll, för att besvären biläggas. — Då emellertid debetsedeln, jemnlikt nämnde stadga, numera icke kommer att utlemnas, förr än fjorton dagar före uppbördsstämman, och all bevillnin staxering, som dessförinnan icke blifvit i stadgad ordning öfverkla; ad, således vid denna tid måste hafva vunnit laga kraft, är berörda underrättelse, med hänsigt till den taxering årets debetsedel orhfattar, om icke missledande för den skattskyldige, honom dock till intet gagn. Betraktad såsom en blott upplysning till hans framtida efterrättelse, är den åter alltför otillräcklig. I kammarrättens tanke kunna de Upplysningar som innefattas i de två öfriga mom. här vara tillfyllestgörande; men skall särskild underrättelse, angående beviln Staxeringen och hvad dit hörer, den SkattekT dige å devetsedeln meddelas, torde ej böra lemnas ur sigte, att dennaunderrättelse då äfven å ena sidan må komma att inbegripa allt som för ändamålet nödigt är, men också att, å andra sidan, svårligen kanå debetsedeln med erforderlig fullständighet anbringas, der j dennas format, sådant det nu i landsorten vanligen begagnas, skall betydligen utvidgas och, hvad rikets ständer antagligen icke afsett, ökad cc a TERS 3. adosan dr AVANAN ONE