Aftonbladet – 23 oktober 1861, sida 2

— Man läser i Wexiöbladet: Fångantalet å cellfängelset härstädes, under hela detta år ovanligt ringa, har nu nedgått till 21. Tre äro bysatta för skuld, tre afsitta böter i brist på tillgång till dessas gäldande, åtta äro straftarbetare, en för slagsmål ådömd 3 månaders enkelt fängelse, och sex äro ransakningsfångar, af hvilka sistnämnde endast tvenne, som icke äro dömda vid underrätt, tillhöra Sunnerbo härad. För öfrigt befinner sig bland de 21jfångarne allenast en qvinna, bördig från Sunnerbo och för några dagar sedan häktad för stöld. Under dnast passerade trenne veckor fanns här ingen häktad qvinna. — Ensamt under Mars månad 1859, då antalet fångar uppgick till 80, ankommo 16 nya fängslade personer till detta häkte, hvartill kommo 17 transportfångar, som under nämnde månad passerade detsamma. Vid gamla gemensamhetstängelset här i staden var fångantalet lan under, men oftast betydligt öfver hundra, churi några straffångar den tiden icke förvarades härstädes. — I Snällposten läses: Uti flera svenska tidningar har man sett annonser från en bokhandlarei Hamburg vid namn Simon, deri många värdefulla verk utbjudas till billiga priser. En korrespondent meddelar Snällposten att man icke kan sätta lit till hr Simons annonser och yttrar sig i detta fall sålunda: I Snällposten 121 är införl en annons af hr Simön i Hamburg öfver diverse böcker. Jag beökte hans boklåda i September för att eftera 2:ne planche: och kartverk;-men fann annonserna falska, ithy att det ena verket var ett eftertryck eller mindre edition af Kaulbachs Reinecke Fuchs, som i bokhandeln kostar 3 thir, men som Simon annonserat till 82 sgr., och påstår skall kosta flerdubbelt; samma förhållande var med ett kartverk, eller atlas, åt hvilket han i annonsen i Dagligt Allehanda gifvit Ritters och Berghaus namn; — också bedrägeri. Ett aonat planchverk öfver Schweiz hade i början deraf ordentliga plancher, men då man eftersåg i verkets följd. voro flertalet outförda! Med ett ord, jag anser mig skyldig härom upplysa och bedja Tit. underrätta mina landsmän, som äro farna i de knep som Hamburgska m:. fl. bokvånglare idka, för att locka kunder. NIE eneeNEE I en korrespondens från Köpenhamn 11 Snällposten läser man: Medan man i London inrättar underjordiska lufttrycksbanor, för blixtsnabb transport af paketpost, ha vi först i dessa dagar blifvit hugnale med en inrättning, som redan länge varit i bruk annorstädes. En förut vid. postverket ans älld embetsman, etatsrådet Thayssen (— som redan för någon tid sedan inrättat ett expeditionskontor i midten af staden, der mån kan söpa direkta biljetter för resa till en otalig mängd platser i Europa och derpå utan vidare besvär befordras dit, på samma gång man. har garanti är riktig framkomst af alla ressaker m, m. — ar nu engagerat en. mängd folk att användas ill att skickas omkring i allehanda ärenden. Dessa karlar skola hela lägen om, när de icke äro stadda i ärenden, uppehålla sig på de mest vesökta ställena i staden och, igenkänliga på aumererade messingsplåtar å mössorna, genast unna utsändas för att uträtta hvad man önskar å besörjdt. Vill man således ha ett mundtligt ippdrag, ett bref eller en paret aäflemnade ut i staden eller förstäderns (samt Fredriksberg) så kallar man på ett sådant Bybud och får ärenJet uträttadt för en märkvärdigt ringa betalning: tisk. för hvarje ärende och 2 sk. dertill, om man önskar få svar tillbaka. För kontrollens skull erhåller man en tryckt papperslapp, hvari ifylles qvitto för betalningen etc.; betalningen erlägges genast. Förkommer något, så erhåller man, ifall man i tid gör anmälan på kontoret, ersättning intill beloppet af 15 rbdr. Det säger sig sjelft att detta är mycket beqvämt, och man kan blott önska att saken skall ha framgång. Början tyckes vara god. TI stället för 50 har bybudens antal redan vuxit till 70. och de förtjena i medeltal 8 mark om dagen. Af inkomsten för oda uppbära de trefjerdedelar; den ena fjerdedelen tillhör expeditionskontoret, som-således dagligen har 20 rbdr. Det är således icke under att en konkurrens redan är påtänkt; man säger nemligen att ett raskt fruntimmer ämnar mrätta qvinliga ebybud. Blott en samhällsklass är missnöjd med den nya inrättningen: de gamla sjäarne, dessa personer, som drifva omkring, lefva kristligt och föda sig af vrak; och med hvilka man hade den risken att man icke finge ärendet uträttadt, men alltid kunde vara säker på att få betala så drygt som möjligt för så ringa möda som möjligt. Denna korporation är ytterst förbittrad, och icke utan skäl, ty den nya imrättningen är ett vådligt ingrepp i deras ur: gamla näring. De ligga också efter bybuden, än med spektakel, såsom t. ex. då en sjäare gaf ett bud 4 sk. för att gå ut på Christianshavn till Frelsers Kirke och se hvad klockan var, än med handgripligheter, hvilka polisen och befolkningen i förening få se till att afstyra. Bybuden kunna användas på alla möjliga sätt, bländ annat att om aftnarne följa hem folk, egentligen damer, hvarföre man också ser några af dem hvarje afton uppställda utanför teatern. Derföre har man också gjort upp den historien, att åtskilliga af stadens un char skola sökt eller-ämna söka anställning i kåren. — Man berättar också att stadens pigor låta buden bära korgarna, för att sjelfva kunna gå mera ånstandsmessigt, och om söndagseftermiddagarna engagera dem för att ha kavaljer då de promenera. -— Man säger också att studenterna, synnerligen de som studera juridik, ämda skicka dem upp i sitt ställe på universitetet till de professorer, som icke föreläsa utan blott diktera. En anekdot: En herre, som skulle resa på jernbanans lät ett bybud bära sin nattsäck till bangårdez., helt flat öfver det billiga priset (4 sk.), ville han bjuda på en half Bajer. Budet tackade, men nekade; se så genera er icke, sade den resande; återigen nekande; sådant prat! ni gör mig en tjenst dermed, genmälde den resande. Det är en annan sak, inföll budet och drack; men får jag då be om ya skilling för tjensten. -— I det fela är man här mycket belåten med den nya inrättningen, och karakteristisk är följande Brander: Hvad är skilnaden, den hufvudsakliga, emellan bybuden och sjåarna? — Jo bybuden ha messingsplåtar på mössorna, men sjäarna ha blyhattar. — Man klagar i hufvudstaden icke blott öfver olämpligheten af de fastställda vilko-ren för erhållande af vatten från vattenledningen ; man förebrår äfven vattenledningsstyrelsen att vara allting annat än tillmötes