Aftonbladet – 19 oktober 1861, sida 2

En minnesvård öfver fornforskaren Axel Emanuel Holm berg har blifvit rest af den bortgångnes närmaste anhöriga och vänner på Nya kyrkogården, der hans stoft hvilar. Monumentet består af en efter ritning af professor Scholander utförd väldig bautasten, å hvilken synes en man med en spade i ena och ett bloss i andra handen, stående framför en klippa med hällristningar. Derunder slingrar sig en runskrift med den aflidnes namn samt födelseoch döds-år. Å stenens baksida läses denna vers : : SöK ej uti Nordens gnrifter Minnet, blott af kamp och krig; fven fredliga bedrifter Hvälfde högen öfver sig. Öfverst, nära monumentets spets, är anbragt ett facsimile af Holmbergs namnteckning, samt nederst orden: Vänner reste stenent, Denna minnesvård invigdes i går afton, då ett betydligt antal af den bortgångnes vänner och bekanta kl. mellan 6 och 7 begåfvo sig ut till Nya kyrkogården. Sedan de slutit en krets kring monumentet, å hvilket en fackla kastade sitt fladdrande sken, samt betäckt grafkullen med friska kransar, uppstämde en qvartett af våra yppersta sångare Geijers: Stilla skuggor breda sig i qvällent. Derefter reciterade hr J. G. Carln följande af honom författade verser: Är här hans vård — hans äras vård, hvars stoft vi gömt härunder ? Nej, ofvan tidens kyrkogård i andens vida rike af honom sjelf den grund är lagd, som bär hans ryktes ära i vitt:r idrott, ädel bragd ,åh tron på fädrens lära. Hvem är som ej vår broder mins — all häfden mins vår broder, då talet gäller strid, som vins med Tirfings goda klinga. I hällens skrift, bland urnans ben — om annat glöms — vi finne från snillets ljus det återsken, som häfdar forskarns minne. Hur så han vann sin segerfrid hans runor öss förklarat : med manlig kraft han fört sin strid och käckt sin sak försvarat... På evighetens Ida-vall, der lifvets stjernor brinna, vi skola, när vår tid är all, vår broder återfinna. Efter några minnesord af magister Sohlman följde åter en hymn, och minnesfesten var dermed afslutad. Den enkla ceremonien den stilla, månklara aftonen gjorde på alla närvarande ett djupt och allvarligt intryck. Deltagarne i hyllningsgärden samlades selermera, på inbjudning af den aflidnes syster, å Hötel de Suede, der lektor Bjursten öreslog en skål för den bortgångne forskaens minne och hr Hedberg reciterade af wonom författade minnesord. Dessa föreIrag, båda i bunden form, ha benäget blifvit oss delgifna, och vi framlägga dem här! ör våra läsare. Lektor Bjursten föreslog I minnesskålen med dessa ord: i Vinklar alla I Du väl omskåde i Han syns dock icke i I laget mer. Steg han att söka Ges tärna Till Urdarbrunnen H Med eldtörst ner? Å