Aftonbladet – 17 oktober 1861, sida 2

— Um kronans krutjörraåd 1 Landskrona läser man i Snällposten: För flera år sedan fästades af yederbörande auktoriteter a anheten p denstora fara. för hvilken staden Landskrona, jeimt är utsatt, derigehöm ätt inom dess fästning finnes förvaradt ett så betydligt förråd af krut, att om den olycka skulle hän a att detta förråd blefve an.ändt, så v.re ock med det:amma staden ödelagd. Med anledning häraf förordnade K. M:t. att krutförrådet skulle flyttas, så fort lämplig plats erhölles för att derå up föra ett kruthus. En dylik plats anskaffades -kort derefter på Röbelöfs egor i närheteh af Kristians:ad, hvilke sistnämnda stad liksom Landskrona har krutmagasin inom dess vallar, ehuru icke i så stor förråd som i Landskrona, och skulle å nämnd: egor uppföras ett krutmagasin, för att upptag: de förråder, som funnos i båda städerna. Det är nu lång id förfluten sedån kostnaden för jor dens inköp blifvit erlagd både af Landskrona och Kristianstad; men ännu har det icke blifvi något vidgjordt för att bringa denna så makt påliggande sak till fullbordan. Vi känna ickt hvad som kan vara egentliga orsaken till dett: dröjsmål, men vi hafva hört sägas att krigskollegium skall hafva handlingarne rata ho: sig. Som förut ofta är nämndt, är krutförråde L andskrone förvaradt i ett torn af fästnings byggnaden, i hvilket sednare en mängd eldstö der finnas och der man har förvarade de gröfst: brottslingar, på hvilkas vilda sinnen man ständigt erfar prof; derjemte är inom fästningsverken och på ett ringa Afstånd från kruttornet, ex större fabrik anlagd, hvilken drifves med ång: och som för icke å lång tid sedan tog eld oc! brann ned. Uti kruttornet förvaras icke mindrc än 1200 certner krut — ett förråd som är så bebetydligt, att om en explosion inträffade, skull staden i ett ögonblick förvandlas till. en grus hög. Händelsen med, explosionen i Mainz för ett par år sedan torde ännu vara i ett liflig: minne med. dess många förspilda menniskoli och den stora ödeläggelsen af hus och annar egendom, och ändå var i Mainz det krutförråc söm sprang i luften, icke hälften så stort son det, hvilket inom kruttornet förvaras i Lands krona. Förhållandet är i sanning af den mes: allvarliga beskaffenhet, och äfveh om ingen olycka inträffar, kan det dock aldrig försvaras. att vederbörande äro så likgiltiga för denna sak. Det är derföre högligen att önska, det den ai regeringen anbefalda åtgärden måtte till verkställighet befordras — en önskan, som också all: varligt delas af hela befolkningef i staden socl dess närhet. Länsstyrelserhas tredje årsväxtberättelser. Från Stockholms län (dat. d. 15 Okt.) : Angående beskaffenheten och resultatet af der. numera till fullo verkställda skörden inom länet får konungens befallningshafvande afgifva följande allmänna omdöme: SR a Hvetet, på de allraflesta trakter af god beskaffenhet, anses leinhäå en afkastning af 6:te kornet. — Rågen, som allmännast består af vigtig och vacker vara, kan deremot icke beräknas gifva högre afkastning än knappa 3:dje kornet. — Vårsädet af korn, hafre, vicker och blandsäd äfvensom ärter motses lemna en äring tf A:de och 5:te kornet. — Af fordfrökterna torde potatis, i an: seende dertill, att den allmänt nog är angriper af torr-röta, lemna endast medelmåttig skörd eller omkring 6:te kornet, hvaremot kålrötter och rofvor, som endast obetydligt odlas, anses gifva medelmåttig ären — Höfångsten kan väl, med hänsigt till den tillökning andra skörden å klöfvervallar lemnat, beräknas vara fullt medelmåttig, men i anseende till den otillräckliga tilgången på halm är dock foderbrist på många ställen att emotse. Under dessa förhållanden och då skörden at rågen, som är ortens hufvudsäde, slagit fel, anser konungens befallningshafvande årets gröda, öfverhufvud bedömd, vara vida under medelmåttan och nära missväxt vara för handen, i sammannd hvarmed torde böra nämnas, att fyra särskilda socknar inom länet redan inkommit med framställningar om undsättning af allmänna medel till sammanlagdt belopp af 21,000 rdr rmt. Höstsådden har verkställts under tjenlig väderlek; och visar den nu växande grödan också i allmänhet ett lofvande utseende. TEATER. KONGL. TEATERN: Storbonden, skådespel i 4 akter, af Charlotte Birch-Pfeiffer. SÖDRA TEATERN: Hemkomsten, folk-komedi med sång i 4 akter, svenskt original af Uller. MINDRE TEATERN: Spelaren, skådespel i 5 akter, af A. W. Iffland. Den nuvarande förste direktören fö K. M:ts hofkapell och spektakler har-offent ligen uttalat den åsigt, att teatern, d. v. s. den svenska kongliga teatern, icke får ute slutande arbeta på höjandet och förädlande: af publikens smak; den måste äfven, aj ekonomiska skäl, foga sig efter det rådande tycket. Detta är visserligen icke alldeles samma grundsats som förfäktades hos ständerna och företrädesvis på riddarhuset, då fråga var om förhöjdt anslag för den kongl, teatern, hvilken förmäldes genom ett sådan! understöd blifva i stånd att icke behöfve ockra på en dålig eller förskämd smak, såsom man lät förstå att de enskilda teatrarne hafva för sed; men den nyssnämnda grundsatsen utgör nu en gång hr förste direktörens öppet uttalade: program. Man har der. före ingen anledning till förvåning eller öf verraskning, då man finner fru Birch-Pfeiffer: och andra med hennes jemngoda namn like ofta på affischen efter det högre anslaget: beviljande som dessförinnan. Ty derom torde man lätt nog blifva ense, att om är åtskilliga af den produktiva författarinnane skapelser (eller kompilationer) ha egenskapen att locka folkt, icke egna de sig syn nerligen att anlita, om man gör till sin uppgift att förädla sin publiks smak. Den sista produkt af den Birch-Pfeiffersks firmans tillverkningar, hvarmed vi fått göra bekantskap på den kongl. scenen, är Storbonden, ett skådespel i fyra akter, i original kalladt Der Goldbauer. Stycket är, så som namnet låter ana, en at de moderna bysägnerna? (Dorfgeschichten) dramatiserad, och det skulle alls icke förundra ost om vi endera dagen hos Auerbach, eller någon annan bland dem som bearbeta denna nya diktart, träffade urbilden till författarinnans ?Goldbauer?. 7 Uppränningen och den stycket genomgående tanken gifva anledning till en sådan förmodan. Det bör nemligen medgifvas att i stycket verkligen finnes en genomgående tanke. ?Storbonden? erinrar oss derom, ati bördsoch klassfördomar förekomma inom alla stånd, Hos allmogen lika väl som adeln, SR EE AA EOS IR SIR TP