Aftonbladet – 17 oktober 1861, sida 2

der; som stå i samband med ett arf, hvilket tillfallit Gertrud efter hennes förlofning med Olof och efter baronens frieri, och hvilket föranleder ett par penningsnikna gökar, en kakelugnsmakare och en inspektor, att söka skilja Olof och Gertrud, i förhoppning att antingen endera skall vinna. arftagerskans hand eller åtminstone få blifva hennes förmyndare. Dessa herrars anläggningar för att främja sina egennyttiga syften, och zsäk: tet huru de afslöjas, äro de omständigheter, som egentligen underhålla intresset hos den ganska talrika pubhk,; som DevIstar repicsentationerna af detta stycke, hvilket spelas ganska raskt och jetmnt och i hvilket man isynnerhet: ser med nöje hr Nyförgg) goda framställning. är en penningdryg och penningsniken bondtölp, som de -båda filurerna, kakelugnsmakaren och inspektoren, begagna till sitt redskap. Den sednaste företeelsen af intresse på våra teatrar är upptagandet på Mindre tealetn af Ifflands Spelarens, sot i bår afton för första gången gick öfver nämnde scen. Vär uppsats har likväl redan vuxit till det omlång, att vi för dagen nödgas inskränka oss att nämna, det stycket lemnar hr och fru Kinmansson (såsom baron Wallenfeld och hans häströj.. samt, hr, Scjeröström (såsom v. Pöosert) tillfälle ätt utveckla Mycket tär lang i framställningen. Spelaren? och en period detta arbete tillhör äro likväl alltför intressanta ämnen, att vi icke skulle med det snaraste till dem återkommas ,