Aftonbladet – 15 oktober 1861, sida 3

med trafiken ökats sedan detta infördes, hvaraf synes, att det icke är nog att införa kontroller, utan man. bör ock. begagna dem så, att man Irager vederbörli f. hö ita eller stå i sina kärror och köra i ilande fart, som nu sker, utan åläggas gå bredvid åkdonet och köra i gående, jemväl då det är tomt. Detta iaktta6 jemväl för lastkärror i flera större städer åde i England och på kontinenten. De åkdon, för hvilka detta isynnerhet borde iakttagas hos oss, äro de långa, all trafik hämmande bryggarekärrorna, der den körande sitter så lågt bakom hästen, att han -ej kan se hvart det bär. Det är dock mindre farligt att köra fort, blott man kan lära sig att köra försigtigt och väl; men när skola väl våra bryggaredrängar, som, till följd af nämnde sätt, hvarpå de sitta, borde vara de försigtigaste, lära sig detta? Huru ofta ser man dem icke först våldsamt slå hästen och sedan vrida hufvudet bort från det håll, hvaråt det bär i väg, och sitta och prata vid hvarandra, liknöjda om både häst och menniskor stupa? — Och vid allt detta blundar vår polis! Den, somsett huru åkare och andra körsvenner i Berlin, London eller Paris hålla sina tömmar och jemför dermed bruket ätt köra i Stockholm, skal! förvånas öfver skilnaden. Med hyrkuskar och Jen del åkare kan det väl gå an, men hos vedkörare, bryggare-, bagareoch hökare-drängar m. fl. består konsten endast uti att slå och pådrifva hästen, så att det går undan; men att ha reda på sina tömmar eller, för att nyttja köroch ridkohstens term, hålla sin häst samlad så att djuret i tömmarne eger stöd och ledning, derpå Re aldrig någon af dessa ens hafva tänkt. — uru husbönder kunna så låta hushålla med sin egendom, med hästar och åkdon, måste förvåna hvar och en som ser hur det ,går till; ty om hästen hemkommer helbregda, om halfva kärran stannar på gatan, tyckes föga bekymra deras körsvenner. Ingenstädes var författningen om djurs 11ågande mera behöflig än i Stockholm, derpå hafva vi dag.iga bevis. Dagarne före lagman Rhodins död förlassades och ihjelkördes en vacker häst midt på Blasieholmstorget. Vi torde kanske anses hafva alltför vidlyftigt betsandlat detta ämne, men hoppas derför öfverseende i anseende till dess vigt, såsom angående ingenting mindre än säkerheten till lif. De åtgärder, som erfordras för att afhjelpa det onda äro till en del redan antydda; men vi vilja dock na i möjligaste korthet sammanfatta dem, nemigen: TA Skärpta straffbestämmelser, enär de, vi hafva, visat sig vara utan verkan och alltför lindriga i jemförelse med dei andra hufvudstäder gällande; 2:0o Intilldess detta hinner utföras, en allvarligare eler rättare mindre slapp tillämpning så-! väbaf de speciella författningar, vi redan ega; ati ifrågavarande fall, som ock af allmännaj strafflagarne, då de kunna hit hänföras. Våra nya författningar om dråp och misshandel m. fl. hafva lemnat domaren, i afseende på straffgraden, en latitud, som han förr icke egde; mer dermed har lagstiftaren lika litet menat att han städse skall söka komma till den lägsta straffgraden, såsom nu sker, som ett motsatt förfarande, utan man måste göra sig besvär att på den gamla vågen väga straffets qvantitet mot brottets hela karakter, d. v. s. icke blott dess grofhet, utan ock dess samhällsvådlighet äfvensom den brottsliges moraliska tillstånd, så att det för denne verkligen blir ett straff. 3:0o En mycket förbättrad uppsigt och tillsyn af polisen öfver de köande. Vid Slägsatnejoch i hamnarne m. m., der trafiken är starkast, borde aldrig saknas en poliskonstapel för detta ändamål, men nu finner man deremot ytterst sällan någon der. I Stockholm säges gälla en författning att ingen får lemn2 sin häst utan tillsyn gatan; men huru ofta har man ej sett 1å Myntgatan, midt för polisens näsa, att bryggaredrängar, under det de gå in på källare och andra ställen i grannskapet, blott surra tömmarne om framlienen på hästen, som ofta varit en yster hingst, hvilken stegrat sig och förorsakat skrämsel och oreda på gatan, utan att någon polis mellankommit; huru ofta har man ej der och annorstädes om qvällarne snafvat öfver tömmar, hvilka dessa drängar fästat på dörrkrokar och andra hakar? Da vi få bekosta underhållet af en dyr polis, borde man slippa höra den af utländningar, vanda vid en bättre ordning, i afseende på meranämnde i kärror stående körsvenner, framkast .de fråga: Om . det är dessa som styra staden? och slippa längre lyda under deras tyranni. Någon gräns måste sättas för det onda. I afseende på omnämnda, flera år tillbaka rådan e våldsamheter och osäkerhet på hufvyudstadens gator kunde en förändring antagas hafva inträdt först sedan aflidne polismästaren Limnelius blifvit öfverfallen och rånad. Det vore ledsamt om vi i afseende på nu öfverklagade oordningar skulle vänta på en förändring intilldess äfven en polismästare blir öfverkörd. a PRIEST 2 ORP IG LISETTE