Aftonbladet – 15 oktober 1861, sida 3

Otto Modig. (Insändt). Om körandet på Stockholms gator. I anledning af lagman Rhodins död: Sedan hufvudstadens polis blifvit reorganiserad, har visserligen — hvilket rättvisan fordrar att medgifva — säkerheten till person och egendom blifvit i flera afseenden mera betryggad och de förr så gängse djerfva stölder, knifskäringar och rån mera sällsynta. Det oaktadt återstår ännu ett oskick eller okynne, som dagligen och stundligen sätter menniskors lif i fara samt tyckes i vådlighet vilja täfla med de gammalmo digarånen och knifskäringarne, för hvilka slutligen -en af sjelfva polismästarne blef föremål och var nära att blifva ett offer. — Vi mena och vilja dermed framhålla körandet på Stockholms gator, hvilket i vårdslöshet och öfverdåd icke uti någon annan europeisk stad eger sin like. — Helt nyligen har en aktad embetsman tillsatt lifvet tll följd af nämnda ofog, och han var visst icke det första offret, och ändock är framfarten alldeles densamma, sedan olyckan timat, som förut, och intet tyckes vara åtgjordt för att i någon mån hämma den. — Dagen efter sedan den rysvärda händelsen inträffat och blifvit allmänt bekant i staden, trodde man att vildheten i framfart hos vedkörare och bryggaredrängar m. fl. skulle hafva något saktat sig och uppsigten å dessa, som äro de värsta, hafva blifvit strängare; men så är visst icke fallet. — Uti Nybrohamnen, der körande stöta tillsammans från icke mindre än sex håll, går allt lika ursinnigt till som förr, utan att ens någon gar synes; vid slussarne, der olyckan inträffat, likaså; på Lilla Nygatan for en kalkkörare fram, så att luckan till kärran hoppade af och var nära att slå ihjel en gosse, fastän han sprang undan; vid Blasieholmshamnen, der en mängd gående skynda öfver. för att hinna trottoaren at Norrbro, framilade vedkörare så att kärrstegen för en af dem i förbifarten stängdes af och träffade en gående herre på benet, hvilket lindrigt skadades, men hade kunnat krossas, derest han ej lyckats komma något undan. — Här på trottoaren fanns verkligen en poliskonstapel på patrull; men denne stod väad med ryggen åt scenen, upptasen af lifligt samtal med en tjensteflicka, men cke gifvande akt på sin egen tjenst. — En poliskonstapel i Loätton skulle för dylik förseelse få en månads suspension. Han förbjudes der att på vakt medhafva hund, rökaeigarr eller fö cehafva något som kan draga hans. uppmärksamhet från hans tjenst. Deraf märkes, attmycket återstår ännu att önska i afseende på disciplinen hos vår polis. Uti Petersburg köres fortare och häftigare in någonstädes, men det oaktadt äro olyckor der ytterst sällsynta, emedan ingen körsven tilltror sig der komma på gatan, innan han eger den största möjliga kicklighet: väl vetande ätt följderna, om han kör illa, blifva ytterst kännbara för honom sjelf samt häst och åkdon för hans husbonde förverkade och sålda på auktion. — Man vågar icke. der: välja hvem som helst att skicka på gatan med sina hästar. Men vi våga väl icke taga exempel från ett despotiskt styrdt samhälle. — Uti det fria England och på Lön dons gator blifva en våldsamt eller vårdslöst körande persons häst och åkdon anhållna och stanna qvar i pant tilldess böter och skade: ersättning blifvit guldna. Hos oss skulle det väl heta: hvar eger sin sak ensam böta och ej annans lott förverkat, hvilket dock väl egenthigen gäller för man och hustru — se XI: 4 G.-B.: Enligt XVI: 3. B. B. eger man taga båt, not och nät m. m. af den som uppmetar en fattig mört i annans fiskvatten ; men om en vedkörare eller bryggaredräng skulle behaga hvartill försök dagligen göres — att köra ihjel tre å 4 personer på Myntgatan, skall man icke ega att taga häst och åkdon ifrån honom och har med möda rätt att anhålla våldsverka ren sjelf. Allt detta utvisar, att då vår nu gäl lande eller 1984 års las. skrefs, var begreppet om menniskovärde långt ifrån utbildadt. Utiett välordnadt samhälle deremot måste de förvärfvade rättigheterna gifva-vika för de medfödda och oförytterliga ; rättigheten till lif är der heligare än rättigheten till egendom. -—Med tanken härpå torde det icke blifva så svårt att ordna polislagstiftningen i berörde hänseende. Orsaken att det öfverklagade oskicket hos oss så fått inrota sig, är till en stor del att söka uti bristande tillsyn af polisen och en alltför slapp tillämpning af de författningar vi ega, ehuru ofullständiga dessa äro. Om t. ex. en poliskonstapel ställdes i bakhåll vidsslussarnareller Blasieholms-och -Nybrohamnarne .och upptecknade alla dem, som der köra våldsamt och göra trafiken vådlig för de gående, samt derefter kallade dem inför polisen, der de finge böta; så skulle oliskassan göra en rik skörd och de ursinniga körarne få en god lexa. Få de sistnämnde blott plikta gång efter gång så ofta anledning finnes, och sådan finnes dagligen och i mängd, samt husbönder tidt och ofta uppkallas och vid vite förbju las begagna sådana körsvenner, och dessa viten tillämpas, så skall. nog. det onda i någon mån gifva med sig. En kontroll, som längre än seklet tillbaka varit bruklig i andra större städer, har ändtligen för få år sedan letat sig väg till vår hufvudstad, nemligen satt hafva. ved-, bryggare.och.bagareskärror, samt åkare-drosko; försedda med-åsatt-nummer, hvilkets börvunder. lätta tillsynen; men oskicket har dock i bredd