Aftonbladet – 15 oktober 1861, sida 2

den stöt, som en dylik åtgärd skulle gifva åt dess industri, som nu håller på att återhemta sig, ett väl högt price ide. Allt hvad vi UD Vv af brosehy ver, som leda Frankrike i dess handlingssätt emot närgränsande nationer. Broschyren säger oss, att Frankrikes arme är oemotståndlig, och attoemotständliga ar måer ej ha behof af att söka starka gränser. Man fordrade likväl Savojen och Nizza, under förevändningen af att skydda Frankrikes sydöstra gräns; men ingen menniska narrades af denna förevändning. Hela verlden begrep, att Savojen och Nizza annexerades för att tillfredsställa denna törst efter utvidgadt område, som broschyren f rebrår Ryssland, men för hvilken den med så mycken djerfhet frikänner Frankrike. Det var ej derföre, att de ville söka en gräns, som den första republiken och det första kejsare dömet förde sina vapen till Rhen, Elben. Weichseln och Niemen, och om Rhen befinnes vara en så dålig gräns, så skulle man ju kunna hitta på en bättre i östra Frankrikes bergskedja. De som påstå sig ej vilja taga en sak. emedan det ej ligger i deras intresse alt taga den, medgifva härigenom i tysthet, alt de äro färdiga att taga allt hvad de anse ligga i deras intresse att förvärfva; och de som oupphörligt berömma sig af att ha sön derslitit traktaten i Wien, och som icke erkänna någon annan gräns för sina önskningar än det som de vid en viss tidpunkt anse ligga i deras intresse, de kunna vä väcka fruktan genom sin styrka, men kunna svårligen hoppas att på en så osäker grundval ramkalla ett varaktigt förtroende. Frankrike befinner sig för närvarandeien ganska afundsvärd ställning. Hela verlden söker dess vänskap; hela verlden frukta: dess fiendskap. Det finnes ingen makt, som hotar dess gränser, ingen makt, som icke skulle finna en stor lindring i sina farhågor. ifall den med säkerhet kunde räkna på en dylik afhållsamhet från Frankrikes sida. Frankrike är ej blott icke lugnt sjelf, utar det håller ock hela den öfriga verlden i alarm. Men makt och öfvertygelse äro olika sa ker, och alla Frankrikes legioner kunna ej komma oss att tro, att det eftersträfvar land vinningar endast för att försvara en gräns som ingen i verlden vill anfalla. Men emel lertid finnes det blott föga i brochyren, som: är egnadt alt lugna konungen af Preussen Det är sannt, att begäret att få Rhen til: gräns der kraftigt förnekas, men deri uttalas en önskan om en rektifikation? — de: är ordet — af Frankrikes gränser mot Preussen och Pfalz. Lothringens dalar och Cham pagnes slätter ligga öppna för fienden, hvilken oaforutet oroar deras sinnen, som försmäkta af törst efter landvinningar. Landau, som Frankrike befästat, och Sarlouis, som Frankrike anlagt, ha blifvit det beröfvade genom fördrag, och gränsernas rektifi kation åt denna sida påbjudes af rättvisar och tillstyrkes af klokheten. Denna rektifikation skulle ha den: ovärderliga fördelen att uppfylla våra försvarsbehor, utan att reta Tysklands nationalstolthet. Den skulle på samma gång lugna vår urgamla lystnad efter Rhen och de germaniska folkens farhågor på sista tiden. Drömmen om Rhengränsen skulle fördunstå, och England skulle, betryggadt åt Antwerpensidan till, med min re misstroende se vårt inflytande utsträckas vid Medelhafvet och, sedan vårt förbund med detsamma sålunda blifvit fastare, tillåta oss att, jemte det, fullfölja rättvisans och återställelsens verk i Buropa. Man skall finna alt denna broschyr, jemte hvad den uppdagar, meddelar oss sina tankar om rättvisa. Det synes oss som om ett sådant sält att resonnera lika väl kunde begagnas för att berättiga Frankrike atttill eget bruk tillegna sig ön Wight. Detta tillegnande skulle rättfärdiga nöd vändigheten af dess försvar mot vår flotta i Porismo uth, utan att reta Englands nationalstolthet mera än det föreslagna styckandet af Preussens område skulle reta det landets nationalstolthet. Detta tillegnande skulle lugna Frankrikes argamla lystuad efter London samt den britiska befolkningens farhågor på sista tiden. Betryggadt åt Thames sidan, skulle England med mindre misstroende se 0. s. v. När det blir genom en naturlig lag bistämdt att en menniska, som tager en sak. hvilken ej tillhör honom, absolut icke tår taga någonting mera; när nationalstoltheten lugnas deraf, att en utländning tillegnar sig ett nationalområde, och när vanan att taga hvad som ej tillhör oss, kommer att betraktas såsom den bästa rekommendation att få afgöra öfver andra folks rättigheter, då kunoa vi hoppas se de förutspådda följderna af denna rektifikation af Frankrikes gräns mot Preus:en gå i fullbordan — men icke förr. Aldrig förr har man väl framkommit med dylika argumenter. 5 Oroa er icke, säger broschyren till konungen ef Preussen:, vi-ha ej för alsigt att taga Rhengränsen förr än vi anse detliggadi vårt intresse alt göra det, men vi anse detligga i vårt intresse att taga en del af ert område, och derföre ämna vi bemäktiga oss densamma. Tag vederlag, om det så behagas, på östra gränsen på bekostnad af Ryssland, hvilket land vi för sex år sedan öfverhopade med samma kärleksbetygelser, son vinu slösa ZE er, ty rektifikat onen afryska gränsen till er förmån synes oss hemta stöd af samma grnndsutser af rättvisa och klokhet som rektifikationen af er gräns till vår förmån. Ryssland kan, om det så vill, rekti Rn östra gräns på kinesernas bekostPer Hanrilz Widmark l ( t f