Aftonbladet – 15 oktober 1861, sida 2

derslitas framgår ur den pröfning, ihvilken det nu föryngrar sig, skall det hafva vunnit en sådan kraft, att det med oemotståndlig makt skall känna sig trängdt mot vestern. yskland skäll bli dess första och säkraste offer. Det skall vara lödigt att försvara Rhen den dag då Oder är besatt. Det är detta ögonblick, som förutsetts och mot hvilket inan måste värna sig. I stället för alt försvara Rhen, sam ej angripes, måste dess bollverk resa sig vid Weichseln och atrusta sig till ett snart nödvändigt blifvet försvar. I stället för att lemna Ryssland sitt understöd för att tillintetgöra polska nationen, borde det göra en sköld för sig deraf; i stället för att försöka en omöjlig assimilering, borde det önska, att de splittrade lemmarne åter konsfitueiade sig till ett oafhängigt folk; det borde, med ett ord, från denna sida skaffa sig försvarare i stället för motståndare. Ar denna politik ej ingifven af den yttersta klokhet, och är det ej en dubbel fördel att vinna åt sig hjelpare, dem man frånrycker den gemensamme fienden? Tyskland, hvars liberala tendenser i samma mån bringa det närmare Frankrike. som de aflägsna det från Ryssland, skulle måhända i denna kloka hållning hafva funnit det säkraste medlet att närma sig oss. Det assimileringsverk, som Preussen bedrifver i storhertigdömet Posen, synes oss lika beklagansvärdt och oförsigtigt, som ett liknande försök på båda stränderna af Rhen måste vara för oss. I det Preussen uppgåfve detsamma, skulle det sluta sig närmare till oss och gifva oss garantier, som de skönaste fästningar vid Rhen ej skulle förmå lemna, moralltska garantier, de fastaste och dyrbaraste folken kunna utbyta med hvarandra. Preussen skall förbereda folken till ett gemensamt försvar samt lemna sitt bidrag till uppresandet af den fredens och den riktiga jemnvigtens byggnad som skall uppresas i Europa. I dessa såväl som i många andra punkter har Tyskland intet annat intresse än vårt, och det är förunderligt, att ett så skarpsynt folk som tyskarne ej allmännare insett detta. Det fanns en tid då Frankrike, uppmanadt af den nya andan, med vapen i hand gjorde sig till densammas apostel. Öfverallt dit det kom nedlade det fröet till de nya friheterna, och icke ett enda land, som det berört med sitt svärd, eger rätt att i dag ännu beklaga det befruktande våld som det underkastades. För hvilken ny mission sknlle Frankrike göra nya eröfringar? Ryssland är tvärtom besatt af invasionsidgerna; det hyser dem, i det det samlar sig. Ryssland har ingen mission i Europa; det har hvarken en högre dygd; eller en bättre religion, eller en atom af frihet att gifva detsamma. När det förer krig, gör det detta för sig sjelft, för besittningen, eröfringen och herraväldet. Polens delning var icke blott ett brott. den var ett siort fel å de tyska makternas sida. Dessa äro utsatta för den första stöten af den eröfrande makten. I det de godtgjorde en lättsinnig orättvisa, skulle Europa återfinna den bästa borgen för den regelbundna utvecklingen af sina öden. Må Tyskland således upphöra att rikta sina oroliga blickar på venstra stranden af sin skönaste flod; från denna sida hotas det ej af någon allvarsam fara, ty Frankrikes sanna intresse afråder en sådan eröfring, och dess begär efter ära är tillfredsstäldt. aran finnes på annat håll och hon skall vara aflägsnad-den dag, då de båda stora länderna erkänt nödvändigheten af att på Weichselns stränder återuppbygga kristenhetens gamla förmur, som är kallad att i framtiden beirygga staternas oberoende och folkens frihet.