Aftonbladet – 11 oktober 1861, sida 3

ryggen åt Norstedt, som stod henne tillräc ig nära, för att då oförmärkt kunna smyga nåle; i hennes påhafda kofta och sätta den på henne: axel. Straxt efter sedan detta skett hade Nor stedt slagit upp dörren på vid gafvel och ropa på vittnena, som kommit inrusande, hvarpå Nu stedt till dem yttrat, att hustru Lindqvist had: en guldnål af de från fru Steuch stulna nij perna i sin egossamt att de skulle visitera her nes kofta. Hustru Lindqvists berättelse giel alltså derpå ut, att Norstedt skulle hos henn: sökt insinuera sig för att åstadkomma ett san tal mellan fyra ögon, hvarigenom han blefve i tillfälle att praktisera nälen i hennes kläder Hustru Lindqvist uppgaf vidare att under de: samtal, som uppe i köket egde rum mellan Nostedt och henne före slutscenen, skulle två karla hvilka sett Norstedt följa hustru Lindqvist frår tjölkrdgastnet uppför trappan och mycket ur drat hvad de båda kunde ba att säga hvarandra, ha smugit sig efter uppför trappan oci lyssnat på hennes och Norstedtssamtal. — Linda anhöll härefter att få upplysningsvis mer!dela, :tt smeden Raab; som vittnat: det hustru Lindqvist den 24 Juli, då stölden föröfvade: hos fru Steuch, under egna omständigheter låni en dyrk af honom — numera förhyrde sammz: smedsverkstad, som Norstedt förut begagnat viljande Lindqvist naturligtvis härigenom förringa trovärdigheten af Raabs vittnesmål. Härå afgaf Norstedt den förklaring att han. efter det målet mot hans hustru blef anhängig gjordt i poliskammaren, hade öfverlåtit sin ver! stad åt en person vid namn Öberg samt upp: sagt sitt burskap. Det var af nämnde Öberg som Raab förhyrt verkstaden, men mellan Norstedt och Raab funnos inga affärsförhållanden. Lindqvist anmärkte dock härvid att det förckom honom märkvärdigt, att den fattiga Raab som länge varit känd för att ingenting ega. kunnat förhyra en sådan verkstad. Härefter inlemnade Norstedt en skrift, hvari han beklagade den a som gm polisens förhastade åtgärd att häkta hans hustru och dotter drabbat honom, samt den fläck, som derigenom blifvit fästad på hans familj. ÄAfvenså anmärktes deri, att det hade i första hand synts. som äfven rådhusrätten ärnat helt hastigt affärda saken, men att en mild försyn, som vakar öfver den oskyldige och alltid till slut låter sanningen komma i dagen, till hans lycka låtit sådana omständigheter under rättegången tillkomma, hvarigenöm det nu var hopp att få de verkliga brottslingarne korn hvilka just voro de personer, som velat störta honom i olycka. Afvenså framhölls den egna omständigheten, att den der Larsson, af hvilken dels Jerngren påstår sig ha mottagit tjufgodset, för att hos Norstedts hustru antingen försälja ellerock irsmuggla, och af hvilken Lindqvist äfven uppgifvit att han fått underrättelsen om att Jerngren varit inne hos Norstedts den der förmiddagen, vore en i Jerngrens och Lindqvists försvarstalan allestädes närvarande person, som dock ingenstädes stode att finna. (Härvid anser sig referenten böra påminna derom, att Lindqvist, då han af rätten ålades att uppgifva ifrågavarande ersons namn, ujpgaf namnet Nyberg, vid hvilen uppgift Lindqvist dock anmärkte, attsamma Nyberg sannolikt vore den, af hvilken Jern ren erhållit tjufgodset, ehuru Jerngren oriktigt kallat honom Larsson.) Med anledning af Jerngrens uppgift, att Larsson skulle ha varit en för tredje resan stöld straffad net med hvilken Jerngren sammanvarit å Långholmen och som deritrån utkommit kort innan Norstedtska måla: blef anhängiggjordt, äfvensom Lindqvists der med i hufvudsaken öfverensstämmande uppgifter, hade Norstedt från Långholmen sökt skaffa sig erforderliga upplysningar, och dervidinhemtat, att ingen så qvalificerad person som den ifrågavarande Larsson på sednaste tiden funnits vid Långholmen: Der funnes visserligre med det namnet, men denne ade direkte di ankommit från någon af de södra orterna. Vi dare omhandlades I skriften I -n8 uppgift : polisen, att bland nipperna, : m han nathu stru Norstedt, skulle funnits tva rålar me np gifna igenkänningstecken. Skriften ötmed instämma i det af allmänna åklagaren vid ett föregående tillfälle afgifna, men då af rätte. afslagna yrkande om poliskonstaplarne Lindqvisioch Wiströms inmanande i häkte samt Jerngrer: insättande i mörk cell. Derjemte förbehöll si, Norstedt att än ytterligare få förebringa den b: visning han kunde anskaffa, äfvensom att frandeles få afgifva sina slutpåståenden. Med anledning af hvad i n mnde skrift för: kom derom, att rådhusrätten äfven skulle vis: benägenhet att i korthet affärda målet, fästad rättens ordförande rådman Uppling Norsted: uppmärksamhet derpå, att ehuru rätten vid c: föregående förhör i början af målet hade fö. ständigat honom att inkomma medall sin b visning, hade likväl sedermera de omständigh: ter som tillkommit förändrat saken, och hac domstolen de såsom af rättegången vi syntes, icke förvägrat hvarken Norstedt eller ni 30n annan :tt förebringa all möjlig bevisnin; Det synes vara långt ifrån slut ännu mc ång, tillade ordföranden. Iqvist inlemnade en längre skrii som upplästes, hvari han tillkännagaf att har i höret med hans hustru nu företog: ästa rättens uppmärksamhet på hvarj: digheter såväl med afseende på anskade handa on vittnesberättelser, som mot henne blifvit afgifi nt st Norstedts åtgöranden i a it fäste sig Lindqvist teri vr in. nemligen huruvida hustr i polisen mänhetr. den huft erhållit af Raab den 24 Juli eller lång förut. R uppgift härom hade i allmänt: varit h svätvande och oredig. Vid de först polisförhören hade han bestämdt uppgifvit att d: nen sedermera hade han-kollation: 20 och då kommit till den bestämt öfvertyg det var den 24 eller den mys ket omta!ade Kristinadagen. För den berätte sen, att hans hustru tkulle bedt Norstedt komn hem till sig och der meddelat honom uppgifte: som övilkorligen skulle bidraga till hennes eg: fällande, täftensom att hon skulle velat på c: så lömskt sätt störta Wiström i olycka, fan ingen sannolikhet, så mycket mindre som hva: Wiström särekildt ånginge både Lindavist oci hans hustru alltid lefvat på vänskaplig fot me honöm. Hvad slutligen anginge nålens antröi fahde i hustruns kofta, tvekade ej Lindqvist att öppet ängifva Norstedt derföre, ätt han ole: märkt praktiserat den på henne, antingen bakon: skärmen EeNer uppe i köket under samtalen den emellan. Slutligen yrkade Lindqvist hustrun: försättande på fri fot samt att framdeles få utveckla sin ansvarstalan mot Norstedt. Skrifter innehöll för öfrigt äfven anmärkningar mot de öfriga afgifna vittnesberättelserna. N Sedan den blifvit uppläst skreds till de i många hänseenden märkliga vittnesförhören, för hvilka vi skola redogöra i morgon. var den rat sin u Enligt i går fattadt;beslut sammanträdde rådhus-ätten i dag kl..!, 2 e. m.Puti cellfängelset för att derstädes taga i betraktande den kofta hustru Lindqvist -påhaft då guldnålen anträffa des i densamma Koftan hade efter polisförhöret hemma i makarne Lindqvists böstad blifvit uti försegladt konvolut öfvånlemnad till fängelsedirektören. Uti fängelsedirektörens rum Infördes nu hustru Lindqvist, dervid så väl Norstedt som Lin !qvi ro tillstädes: Hustru Lindqvist na