Aftonbladet – 11 oktober 1861, sida 3

gen om den hos Tru Steuch begangna stölder som fick ett nytt uppslag genom hustru Linc qvists häktande, fortgår, såsom bekant är, san tidigt ransakningen äfven om en annan stöl begängen hos qvinspersonen Jonsson och arbet: karlen Nilsson, båda boende tillsammans i hus: n:r 19 vid Saltmätaregränden. Hvarjemte såso: ett tredje mål är att anse de angifvelser, som smeden Norstedt blifvit gjorda om en försåt! anläggning mot honom, för att bringa hono: och fine familj i olycka. Icke mindre än Z vittnen voro vid gårdagens förhör tillstäde: Dessutom inställde sig parterna å ömse sido: hvarjemte hustru Lindqvist, qvinspersonen Åma eller Pettersson samt kronoarbetskarlen Jerngre från häktet upphemtades. Stadsfiskalen bor; mästaren Mellbin fungerade fortfarande såso: allmän åklagare. Ransakningen började stra: efter kl. 11 och slutades ej förrän kl. 5. Vid förhörets början tillsade rättens ordförar de poliskonstaplarne Lindqvist och Wiströp hvilka hittills hållit sig på kärande sidan, a nu på aktors yrkande ställa sig bland de ankl: gjade, hvarefter protokollet från förra rättegång dagen justerades samt godkändes. Vid uppli sandet af enkan Carlssons deri intagna vittne berättelse framställde Wiström nägra anmär! ningar, hvilka likväl uttalades med så högljud ton och på ett så opassande sätt, att rättens or förande tillsade honom att iakttaga anständight Med anledning af Jerngrens vid ett föregåenc förhör framställda yrkande, att hr Mellbin måt: åläggas uppgifva hvad han afhandlat med Noi stedt vid ett tillfälle, då han kallat, honom oc! enkan Carlsson till sig, hvilket af rätten då len nades utan afseende, begärde nu Norstedt at Jerngren måtte afgifva förklaring huru han, son satt häktad, kunnat hafva så noga reda på hva: allmänna åklagaren för sanningens uppdagand. företoge sig utom rätten. Härpå genmälde Jerr gren, som alltid synes finna sig, att dels had: han kommit till denna: slutsats af borgmästar Mellbins egna yttranden till honom, dels af för handlingarne vid domstolen. Härefter hemställdes till parterna huruvida d: hade något jäf mot de å ömse sidor åberopad. vittnena, hvarvid mot tre af dem anmärkninga: framställdes af Lindqvist och Jerngren: Blan: annat förmenade Lindqvist, att ett vittne, artil leristen Pettersson, ej ;kunde höras derföre at han inställt sig utan att vara åtföljd af kompa niombud. Vid sistnämnde jäf fästade rätter dock ingen uppmärksamhet. ed afseende pi de andra jäfsanmärkningarne förklarades ati dessa icke heller för närvarande lade något hin der i vägen för de ifrågavarande personerna: hörande; men om under rättegången något skull: förekomma, som gaf befogenhet åt jäfsanmärk ningarne, skulle dessa vittnen som återgångs vittnen betraktas. Alla de vittnen, som ej föru i målet varit hörda på ed, fingo nu aflägga vitt neseden. K Ransakningen börjades först med häktade Aman eller Pettersson, tilltalad för stölden från qvinsda Jonsson och arbetskarlen Nilsson, oc! hördes i.detta mål sex vittnen, hvilkas berättel ser för Aman dock voro af föga bindande oc! besvärande beskaffenhet. med undantag af smedshustrun C. Björkmans. Björkman intygade nem ligen, att hon omkring kl. half 1 den 30 Augu sti, samma dag som stölden skedde, hade möt: Åman på Holländaregatan, bärande ett knyt omlindadt med,en handduk. Såsom vi föru: omnämnt, har Åman rn att det knytc som hon medfört från huset n:r 19 vid Saltmi taregränden nämnde dag, innehållit orena kli der, tillhöriga Wiström samt inlagda i ett smut sigt kuddvar. Enkan Björkman tog dock p: Tsin ed atf det knyteshon vid af henne omvitt nade tillfälle sett Åman bära varit omlindad med en ren handduk, samt påstod bestämdt at det ej haft utseende af att innehålla orena kli der. Det var vid half-1-tiden, och hade åma: vid tillfället haft en ljusbottnig sidenduk p hufvudet. Ett par andra vittnen ha deremt sett Aman hemkomma till sin bostad kl. 3 san ma dag, bärande ett sådant klädesbylte som ho: uppgifvit. Dessa vittnen påstodo ock, att Åma: då på hufvudet haft en svart schalett. Hustr: Björkman, gjord uppmärksam härpå, tog doc på.sin ed sina nyssnämnda ae Aman bestred naturligtvis hustru Björkmar vittnesmål samt förnekade all delaktighet i stö den från Jonsson och Nilsson. Aman synes bc gåfvad med me släghet och har en särdel ledig tunga. Såsom bekant är misstänkes äfve: Åman att just vara den person, som narrad pigan Wallin från fru Steuchs bostad, under de stölden föröfvades derstädes; men vid gårdager förhör förekom ingen utredning härom. Med tillkännagifvande af ordföranden, att missen, angående häktade hustru Lindqvist, n från polisen inkommit jemte ett försegladt p: ket, innehållande en fruntimmerskofta, någ: blad ur en barnbok samt en nål, hvilket pakt nu bröts, skred domstolen till förhör med henn: Lindqvist begärde härvid att alla vittnen, söt voro tillstädes rörande denna del af målet, skul: få afträda under det Norstedt och hustru Lin: vist afgåfvo sina berättelser, hvarom ordförar den ock tillsade. Innan nålen ur paketetfran togs, Begärde Norstedt att Jerngren skulle i: Beskrifva de nålar, som han up pgifvit skul: befunnit sig bland de af hustru Norstedt ut: Jerngren mottagna nipperna. i Jerngren har, såsom vi i ett föregående rel rat meddelat, i polisen förut sagt, att nålarn: voro tvenne samt att å den ena fanns ett nam: graveradt på knoppen och att der andra vu försedd med en hårslinga. Nu deremot såde si. Jerngren ej riktigt minnas, huruvida det var: en el!er två nålar, äfvenså uppgaf han att d. skulle vara släta. Hvad den nålen anginge som skulle vara försedd med en hårslinga, s: hade han tyckt att så förhölle sit då han oc! Larsson,-hvilken sistnämnde enligt Jerngrenv: uppgift skall vara den verkliga tjufven, besi; sakerna, ty en hårslinga hade då varit virad omkring nålen. Nen huruvida hårslingan suttit fast dervid eller ej, derpå var Jerngren ej säke: Efter denna förklaring af Jerngren framtogs nu nålen, som befanns vara en hårnål med tv: skänglar och cn större förgyld slät knopp, uta: vidfästad hårslinga eller graverade bokstäfver. Allmänna åklagaren förevisade en alldeles dy lik, tillhörig fru Steuch, af hvilken han fån låna den; Enligt fru Steuchs gjorda uppgir hade hon. vid stölden förlorat tvenne sådana ni lar, men hittills endast fått igen den dna, sor just var den af åklagaren nu företedda. Wi ström bestred denna utsago samt påstod att fr Steuch icke förlorat mer än en nål, ty vid de undersökning, som hos henne egde rum efter stol dens föröfvande, hade Wiström sett en nål ligg: qvar iden uppbrutna chiffonieren, hvarurnij perna tillgripits. Allmänna åklagaren åberopad: deremot fru Steuchs egen uppgift, grundad : den förteckning hon bifogat handlingarne, re sände de saker som blifvit stulna samt hva honfått igen: Bland nipper af henne uppgif: råsom ej tillrättakomna fanns upptagen just ex sådan nål som den hos hustru Lindqvist-an hållna. Wiström bestred fortfaråhde detta för hållande, såsom varande ett misstag af fru Steuch:. hvarföre doröstolen beslöt att närmare underrät: telse derom af fru Steuch personligen genon: allmänr klägarens försörg skulle inhemtas. Härelter atgaf Norstedt en fuNständig beruttelse om. sitt samnianträffande med hustru Lind vist i polistrapporna, huru hon der tagit ho NR