Aftonbladet – 9 oktober 1861, sida 2

Mr: Aveling har:just nu, och med stor framgång, publicerat sitt poem, Gladiatörn, uttänkt och påbörjadt i Rom 1856, då han med sin hustru reste dit och stannade en längre tid derprtden efter Mancinis och Giglis giftermål. Salvator och Clelia äro bosatta i Turin. Salvator är en af dekorationsmålarne vid Carignanoteatern och Clelia har genomgått sin lärokurs samt blifvit lärarinna i en af statens skolor. De båda makarne förtjena hvardera nog, för att kunna göra besparingar, och den lifliga lilla mannen börjar redan fantisera om en egen villa i närheten af Paolos. Så snart han eller Clelia hafva någon ledighet, skynda de ned till Lago Maggiore, der de alltid äro välkomna. Prosper och Prudence bo ej längre lär vid Quai Montebello; de hafva blifvit flyttade till en omnibus-byrå i närheten af Madeleine, der de sträfva under oförminskad belåtenhet. När helst Mancinis fara igenom Paris på vägen till Englafd, eller derifrån, underlåta de aldrig att besöka dessa vänner och då är glädjen stor på ömse sidor. Benöit har lemnat ifrån sig sitt duschoch ång-departement till en yngre man, som betalar honom en pension af två och en half francs om dagen, och den abdikerade regenten öfver badhuset har dragit sig undan i ro till sin gudsons nya grannskap. Han gör sig nyttig på många vis, följer barnen till. och från skolan och tar dem med sig om söndagarna på långa promenader. Pelissier, alias Du Genre, har hållit ord. Samma stund som den italienska frågan var posge pour tout de bon, för att nyttja hans uttryck, gick han ut såsom frivillig simpel soldat och var med under hela fälttåget, med. stor tapperhet — och stor lycka, kunna vi tillägga, ty efter dess slut återkom