Aftonbladet – 9 oktober 1861, sida 2

km är skyld g och äfven lika frivilligt som uppriktigt önskar bevisa statschefen, hans ätt och dem som närmast honom ombesörja det allmännas angelägenheter, icke kan undvara vissa former och yttre iakttagelser, som erhållit häfd af bruket och äro nödvändiga för att bereda de höga personerna möjlighet att fullgöra sina åligganden, så har dock, genom odrägligt högmod å ena sidan och rypande underdånighet å den andra, etiketten s undom urartat till något lika besvärligt och motbjudande för hyllningens öremål, som förödmjukande och harmligt för alla andra, och derjemte i sig sjelft ofta både ömkligt och löjligt. Ludvig XIV, hvars beprisade storhet väl cgentligen endast får tillskrifvas de utmärkte statsmän och tälth rar som betjenade honom, älvensom hans ännu mindre sonson och efterträdare hafva sannolikt varit de monarker, som i sednare tider häruti gått ingst och närmast uppnå.t de fordna österändska despoterna eller romerska imperatorerna. De kungliga personernas afoch påklädande samt dagliga uppassning äfven i sådana fall, då sjelfva anständigheten bjuder menniskan att draga sig undan andras blickar, om esörjdes högtidligen af landets förnämsta ädlingar, till och med det kungliga husets egna anförvandter, hvilka alla med en oförklarlig ifver täflade om företrädet. När konungen eller drottningen utsträckte sin hand emot någon annan dödlig, tilläts denne endast att med -ina läppari en knäböjande ställning vidröra det yttersta al de höga fingerspetsarne. Ingen, om han hade äfven de vigtigaste och angelägnastc saker att anmäla, dristade sig att öppna. munnen förrän han tillfrågades. Hvar och en, som trädde inom det kungliga lottets område, måste gå med blottadt bufvud. utan afseende på årstid eller väderlek. En viss drägt var föreskrifven för alle uppvaktande, och ve den, som lät någor försummelse eller uraktlåtenhet i detta full komma sig till last. Hvem känner ej berättelsen om drottningens lintyg, som med öfliga ceremonier passerade ur hand i hand mellan de förnäma uppvaktande damerne till föga fromma för hennes majestäts per son eller om den konung i Spanien, som blef så illa skadad af cld, att han. derigenom tillsatte lifvet, emedan etiketten förbjöd honom att sjelf undandraga sig faran? Detta allt oaktadt blef det franska hofvets etikett snart det mönster, som efterhand i andra delar at Europa efterapades med mer och mindre framgång, ja stundom gifvit anledning till sådana kostliga företeelser som det höggrefliga von Hahnska cirkuläret till godsets underhafvande. Ännu lärer i England fordras att innehafva en viss rang för att kunna erhålla tillträde. till regentens per: son, och för icke längre tillbaka än vid Tnorwaldsens återkomst till Danmark måste denne utmärkte konstnär ?upphöjas? till etatsråd, innan konungen kunde, enligt sin önskan inbjuda honom till sin taffel. Flera exempel på undantag ifrån etikettens bud hafva lock ej saknats och man finner såsom något anmärkningsvärdt, att dessa lemnats just af sådana monarker, som framför andra utmärkt sig genom stora och lysande egenskaper. Preussens Fredrik den ende, den allt för tidigt bortgångne österrikiske kejsaren Josef II och våra svenska stora OCarlar voro inga etikettsifrare. Härvid må slutligen icke heller förglömmas il Re galantuomo, Victor Emanuel, som likväl lät etiket ten afhålla sig ifrån att, såsom han säges sjelf hafva önskat, personligen deltaga i sin bortgångne väns och premierministers Cavours likbegängelse, medan ungefär samtidigt dermed ingen sådan betänklighet visades af en annan, lika fördomsfri och flärdlös furste. Säga hvad man vill är det en glädja :de iakttagelse, då en konung med ord och handlingar ådagalägger, alt han framför allt icke anser sig vara annat än en dödlig menniska, icke finner Sin värdighet förnärmad genom att frycka en trogen och tillgitven undersåtes händ i sin egen, och låter handkyssningen förblifva ett det täcka könets prerogatif, i ke fordrar någon annan hyllning än den som frivilligt egnas lika mycket hans person som höga ställning, och föredrar hos sin omgifnin. ett redbart och öppet väsende framför underdånigt smicker och fjäsk. Folket, hvars omdömesförmåga är större än mången kanske vill tro, förstår ganska väl att uppskatta sådana yttringar af ett ädelt, okonstladt och upphöjdt sinne; och kungligheten varder visserligen icke deraf neddragen ifrån sin höjd. Tvärtom -skall den upp riktiga tillsifvenhet, den på verklig öfvertygelse grundade aktning och trohet, som härigenom framkallas hos hans undersåter, värna majestätets helgd vida bättre och i farans stund vida säkrare, än alla af etiketten nu eller fordom föreskrifna vördnadsbetygelser; och en vackrare hyllning kan svårligen beredas någon monark, än då han, såsom det under det sista italienska frihetskriget inträffade, lyckas förmå republikaner till tänkesätt alt blifva rojalister af böjelse. (Insändt). Om bränvinssmuglingen i Skåne. Den allmäst gängse meningen, alt många