Aftonbladet – 8 oktober 1861, sida 3

London. Morning Fost innehalor mea an dning af mötet i Compibgne en artikel, hvar dningen yttrar, att på detta möle hvarken ardeller estenropeiska frågor kunna lösas. ?ertill fordårades äfven andra makters samorkan. BLANDADE ÄMNEN. Natuorvetenskapliga upptäokter. 1. Un lersökningar om ormgiftets verkan på ormarnc lfva ha blifvit anställda i en lång följd af år från 1834—1861, af en bekant fransk militär :;äkare, doktor Guyon. Han har nyligen för fran ska akademien framlagt resultatet af sina forsk: ningar, hvilka helt och hållet öfverensstämma med hvad som förut uppgifvits af den berömde italienske naturforskaren abbå Fontana, nemli gen att ormarnes gift icke är skadligt för dem sjelfva. Dr Guyon har inympat på ormar deras eget gift, utan att de haft men deraf, och han har dessutom sett ormar, som bitit sig sjelfva ;iler blifvit bitna af andra ormar, fullkomligt botas efter sina sår. Samma iakttagelser har ioktor Guyon gjort rörande de giftiga större ormarna, hvilka, vare sig att de äro af samma iler af olika art, icke 1 synnerlig grad erfara gon inverkan af a och hastigt komma sig fter de bett de tillfoga sig sjelfva eller erhållit af andra ormarter. nligt dr Guyons mening beror allt hvad resande i strid häremot berättat antingen på öfverdrift eller misstag. Man kan således nu anse det såsom ett faktum, att ormsiftet icke är något gift för ormarna sjelfva. — 2. Det elektriska ljuset kan ersätta solljuset i afseende 4 dettas verkan på vegetationen. För denna upptäckt har man att tacka hr Hervå Mangon, som till a experimenter betjenat sig af de af A. Berios konstruerade elektro-magnetiska maskiner. Genom en mängd försök, som äro specificerade i en till det franska vetenskapssällskapet insänd skrift, har hr Mangon förvissat sig om att råg, -ådd i blomkrukor, kan re ax, hvilka ega örmåga att utbilda sig under det elektromagneiska ljusets inverkan, likasom under dagsljusets. — Ett skandalöst rättegångsmål, hvarom de ranska tidningarna meddelat utförliga redogö.Iser, har nyligen i närvaro af en stor mängd :hörare blifvit afdömdt af assisrätten i Calvadosepartementet i norra Frankrike. Anklagelsen, m är riktad mot den unga Adele Leprovost, vilken alltsedan 1858 varit anställd såsom postxpeditrice i Courseulles, lyder på underslef, be:vägeri och förfalskning. Hennes far, en afskead gensdarmerikapten och riddare af hedersegionen, hvilken såsom edsvuren posttjensteman ;jelpte henne med göromålen, är äfven inveckid i målet. Under en längre tid skola äreröriga ykten ba varit i omlopp om postexpeditricen ch hennes far. Man beskyllde dem för att ränka brefhemligheten och att taga frimärkena f brefven. Slutligen ledde i fjol ett fräckt bedr auktoriteternas uppmärksamhet på de klagade, i det att dessa ur ett bref, hvari två anksedlar, hvardera på 1000 francs, blifvit i ittnens närvaro inlagda, uttagit den ena och erpå åter förseglat brefvet för att låta det afgå Jl sin bestämmelseort. Mottagaren, en sjökapen vid namn Denis i Saintaast-la-Hougue, iaf nu klagomål hos postinspektoren i Caen, ch under förhören har ej allenast detta underef, utan äfven flera andra blifvit fullkomligt lagalagda, hvaribland följande: När apoteka n i Courseulles, hr Benoist, en gång skullt kicka 500 francs till sin son, tog mamsell Adelc mot penningarna och räknade dem noga långt rån skranket, hvarpå hon kom tillbaka och ade: tDet fattas tjugo francs. Hr Benoist blei rycket förvånad, emedan han sjelf räknat peningarna tre gånger. Några dagar derefter mötte an postexpeditricen och frågade henne om hon j återfunnit hans lonuisdor; men mill Adele sva: Tala ej om den, jag har en piga som själ. Om er dovistor har fallit är golfvet i ostexpeditionen, så är den förlorad för alltid. iyårsdagen stal samma piga 200 francs ur min ars kassa.t — Sedermera erfor likväl hr Benoist tt Adele gifvit pigan en mycket vacker orlofssedel. Under vittnesförhören förklarade pigan, it hon en dag hittade en louisdor på goltvet ch lemnade den till mll Adele, som mottog den tan någon anmärkning. — Vidare upplystes tet, att denna sistnämn la nägra dagar efter ;ankbiljettens försvinnande veslat en sedel på 1000 franes hos en galänterihandlare i Caen. När saken tog en så olycklig vändning för Adele, ndandrog hon sig juryns dom genom att taga ivet af sig i fängelset. Hennes advokat kastar i sitt tal ett märkligt ljus öfver den unga flickans karakter. Han säger nemligen uttrycklien, att hennes muntra och lifliga väsen, hvilket jorde henne afhållen af alla, just förskref sig ifrån den sorgliga föresats hon ständigt hade för ögonen, nemligen att göra slut på sitt lif, så snart det af en eller annan gr Orsnk blef henne odrägligt. Hon tyckes verkligen ha tagit de snillrika paradoxer för allvar, med hvilka Ronsseau försvarar ATL EEA berättigande, i det han liknar hela lifvet vid ett gästabud, hvartill man är bjuden och som man kan lemna när det ej längre behagar en. Afdet märkliga dödssätt, den anklagade valde, visar det sig huru fastbesluten hon varit att d ö; ty sedan hon förgäfves tre gånger sökt taga sig afdaga på olika sätt; tog hon i fängelset sin tillflykt till alla de knapp: nålar hon bar på sig, och man fann vid liköppningen hennes hjerta helt och hållet genomborradt af nålstygn, och på flera ställen sutto knapp nålarna ännu qvar i kroppen ända till hufvudena. Man påträffade äfven en messbok, emot hvars-permar hon tryckt i sig nålarna. I hennes svalg sutto två knappnålar i kors, och dessutom hade hon sväljt flera nålar, som på flera ställen skadat inelfvorna. Hon afled under förförliga plågor, hvilka hon uthärdade med största tålmodighet samt nästan utan någon klagan eller immer. — Hennes far dömdes till fängelse på lifstid, emedan hans ålder icke tillät domstolen att döma ! onom till galerstraff. — En gammal Don Juan. Gazette des tri hnneany meddelar följande kuriösa rättegängs