Aftonbladet – 8 oktober 1861, sida 2

Ängfartyget Golonists förlisning. Engelska tidningar meddela nu närmare underrättelser angående denna olyckshändelse. Fartyget lemnade Köpenhamn den 13 Sept.; vädret var vackert, och allt gick bra till den 16 på morgonen. Under loppet af den föregående natten hade vinden tilltagit och hade slutligen öfvergått till fullkomlig storm. Omkring kl. half 4 bröt en våldsam störtsjö in öfver fartyget från styrbords sida, dervid det lade sig helt och hållet på sidan och lasten försköt sig betydligt. Alla man kallades ögonblickligen på däck, och kaptenen gaf befallning att berga seglen. Derpå öfverfördes allt, som fanns på däck, till styrbordssidan, under förhoppning att man derigenom skulle få fartyget att resa sig fe kölen, men detta lyckades icke. Alla möjliga anstalter vidtogos nu för att hindra vattnet att intränga i maskinrummet, men fartyget tog dock in vatten i sådan myckenhet och med sådan hastighet, att det likväl dit inträngde och snart släckte elden under pannorna. Man hissade nödsignal och snart kom en brigg i sigte, som besvarade signalen. Samtidigt borttog en väldig våg styrbords räddningsbåt och två andra båtar. Fartyget började alt sjunka med akterstammen, och kaptenen befallde nu att de qvinliga passagerarne skulle föras i båten; men till följd af skeppets höga brädgång var det icke möjligt att få båten i vattnet. Andtligen sjönk fartyget så djupt, att båten ble: flott: de som befunno sig tillräckligt nära och hade nog sinnesnärvaro, sprungo i densamma och kommo efter mycken ansträngning och fara flott från vraket. Sjön gick fruktansvärdt högt och de, som befunno sig i båten, behöfde anstränga alla sina krafter för att hindra den att fyllas, så att de icke kunde göra det minsta för att rädda öfriga ombordvarande. Detlyckades ändtligen den förut omnämnda briggen att rädda dem, som befunno sig i båten, hvarpå briggen höll ned emot vraket för att möjligtvis rädda nåora af dem, som ännu voro ombord, hvilket dock lyckades blott med en matros. Stormen rasade så fruktansvärdt, att det icke var möjligt, att lemna någon ylterligare hjelp. och kort derpå sjönk ångbåten med sex pus;agerare och återsioden af besättningen, deri bland kaptenen. Styrmannen hade, en hall imma innan fartyget sjönk, varit nere i ka utan för att förmå en hr Hald och hans hustru, som icke lemnat kajutan sedan far yget fick störtsjön, att begifva sig upp på däck, då de derigenom skulle ha större utsigt att blifva räddade; men hr Hald vägrade att lemna sin hustru, som då redan syntes nästan liflös, och de omkommo följaktligen båda i vågorna. Fartygets befälhafvare, sapten Becket, hade i Maj månad räddat pesättningen på ett preussiskt fartyg, och i Hull låg och väntade på honom en skrifvelse från preussiska regeringen med tackägelser för denna handling.