Aftonbladet – 7 oktober 1861, sida 3

Min mening är ju dock ganska tydligt, sade Paolo. CHvilken skulle vara henne värd? Jag kände likväl en gång en ung skalk, som hade den förmätenhetea att anse sig henne värdig4, invände engelsmannen skrattande. 5å gjorde äfven jag, sade Paolo, men hon var då icke den som hon nu är, och den dåraktiga yngling som du syftar på var, om äfven förmäten, dock ren och i besittning af armar och ben, då han deremot nu är förödmjukad, brottslig och en krympling.4 cHm! men är icke ödmjukhet en mäktig rekommendation hos de ädlare af det vackra könet? frågade Thornton. Och de som du kallar krymplingar — äro de icke blott så mycket intressantare i deras ögon, då de blifvit det för en god sak? för att ej ens säga något om det tillfälle till uppoffrande hängifvenhet, som härigenom erbjudas. Hvad fordna synder angår, äro qvinnorna alltid färdiga att förlåta dem och att löna ondt med godt. Är jag ej sjelf ett exempel derpå? Ja, jag, sade Paolo, det gifves dock olika slag af synder.t Jag vill våga hundra mot ett påC, svarade Thornton, att dina synder blifva lätt förlåtna. Vill du tillåta mig att göra din bikt för Lavinia? Ja, gör det, svarade Paolo; tills detta är pjordt skall jag känna mig såsom en hycklare inför henne; men framför allt — dölj ingenting. Jag lofvar dig alt jag ej skall ; öra det; men tänk dig nu om hon stryker öfver allt det förflutna — utplånar allt? Frestare ! utropade Paolo; thvarföre vill du söka insöfva mitt samvete med falska förhoppningar 24 Thornton-hade-ett passande svar på läp