Aftonbladet – 7 oktober 1861, sida 2

— Danska tidningen Feedrelandet afslutar en artikelföljd rörande Tysklands enhetssträfvanden med följande ord: Liksom det tyska sträfvandet efter gemensamhet i lagar och inrättningar gör den danska helstaten omöjlig, på samma sätt är det tyska enhetssträfvandet, i det hela taget, af största inflytande på Danmarks framtida politi ska öde. Det skall bli stor skilnad mellan att hafva till fiende det nuvarande tyska förbundet, som är splittradt inom sig sjelft och der hvarje furste fullföljer sina egna åsigter och planer, och ett förenadt Tyskland med en verklig centralmäkt i spetsen. 1 strid med detta skulle Danmark ovilkorligen förblöda, om det stode allena. Hvar skall det derföre söka sina bundeförvandter? Det kan förnuftigtvis endast vara tal om ettförbund med Sverge och Norge, ty samma nationala id, som. hotar Danmarks framtid, gifver äfven medlet motfaran. Ingen annan regering har uttalat sig så bestämdt för oss som den svensk-norska; hos intet annat folk har vår sak funnit en sådan sympati som hos våra tvenne brödrafolk. Ett fast förbund mellan de tre nordiska folken skulle också vara tillräckligt att skaffa-oss den säkerhet vi behöfva; de tre rikenas stridskrafter skulle vara starka nog att afhålla Tyskland från anfall.; Intet annat förbund skulle ha sådan utsigt till varaktighet, ty i intet annat skulle det finnas gemensamhet i intressen och frändskap i känslor och tankar. — Endast med Sverge och. Norge är en jemnlik och varaktig förbindelse möjlig, och man kan ej ofta nog uttala sin önskan om att man må söka förbund med de båda brödrarikena : ju innerligare förbundet är, desto bättre för Danmarks framtid. Må dan: ska regeringen inse detta, men må äfven folket i sin helhet få ögonen öppna derför! Men i afseende på denna fråga är folket deladt i tre partier. Förststå skandinaverna från i går, hvilka fasthålla vid tron om float; air Jar EV NE SKR OAMRR SVS AASE RANA