Aftonbladet – 5 oktober 1861, sida 2

arbeten inom Stockholm, och dels att jernv gens förläggning till Södermalm redan gitvit och än mer framdeles lemnar en mer och mer tilltagande trafik öfver Södermalmstorg, den enda arbana, som förenar Södermalm å ena samt staden och Norrmalm å andra sidan, jemte det att trafiken mellan flera skilda delar af Södermalm, såsom Badstugugatan och Ragvaldsbro, Stadsgården, Hornsoch Göthgatorna, ledes öfver nämnda torg, hvilket för närvarande är alltför inskränkt till sitt utrymme. För att denna fråga måtte komma under högädla drätselkommissionens och hrr äldstes-omröfning, få vi härmed vördsammast öfverlemna åtta stycken med 500 underskrifter af en stor del fastighetsoch burskapsegande jemte andra invånare i trakten samt andra stadsdelar undertecknade listor, hvaruti petitionärerna uttala sin tanka, dels om det oafvisliga behofvet af Södermalmstorgs snara utvidgande och dels att torgets belägenhet, såsom en föreningspunkt af 2:ne hufvuddelar utaf Stockholm, påfordrade torgets förändrade utseende; och våga vi i största ödmjukhet hoppas, att genom sakkunnige personer varder upprättadt förslag till det ändamålsenligaste sättet för arbetets utförande, Stockholm i September 1861. Adolph Berghmar, J. J. Hagströmer, Grosshandlare. Kapten. W. A. Freundt, C. W. Hambn, Sockerbruksidkare Handlande. H. A. Brander, Gustaf Sterky, Kamrerare. enom Joh. And. Wenn. erg i egenskap af vict värd för egendomen n:1 8 vid Södermalmstorg. ; ; — Från Linköping skrifves den 2:a: Sistlidne måndag egde härstädes en festlig tillställning rum. Stadens skarpskyttekår afslutade för året sina militära öfningar med en vacker fest. Kl. 4 e. m. samlades kåren iklädd uniform å Nya stadens torg, och afmarscherade, jemte en pluton skolungdom, de sednare jemväl försedda med gevär, under regementsmusik och trummor samt fana till Gamla stadens torg hvarest gevärsexercis och marsch under ledning af kårens instruktör utfördes för kårens öfver befälhafvare och styrelse i närvaro af en: stor jfolksanning, som såväl från torget som från fön stren i kringliggande husen åsåg truppens rörel ser. Det visade sig att kåren, särdeles med af seende på den korta öfningstiden, tillvunnit sig god, för att icke, hvad marscherna beträffar, säga utmärkt färdighet. Efter exercisen utförde kä-. ren defiering i parad under musik för öfver befälhafvaren och kårens styrelse, hvarefter kå ren aftågade till Nya stadens torg, kring hvilke den äfven i öppna kolonner marscherade. Se dan korum hållits omkring kl. 6 e. m. aftacka des kåren med några förbindliga ord till den samma af öfverbefälhafvaren Kl. 8 e. m. va bal af kåren arrangerad å Hofgrenska salongen TROR ae sr — Från Karlstad skrifves i Wermlands tidningen den 2:a: Vid ångfartyget ,Tegnrs ankomst till Fryk stad, sistl. måndags eftermiddag, hände den olyckan att pannan gick sönder; och den ur denna utrusande ångan och vattnet fyllde den invid annan belägna kabyssen (Köket), hvarest en stra sysselsatte sig med kokning. Den arma vinnan, som var 1 hög grosess, blef alldeles skolad: Intagna af förskräckelse vågade ingen af de närvarande skynda till den olyckligas hjelp, förrän en behjertad man (grosshandlaren Andersson från Göteborg) hastade till och uppdrog henne på däcket; och fördes qvinnan samma dag, under förfärliga plågor, till härvarande lasarett, der hon afled. — Ängfartyget Esaias Tegnår har Jänge varit i klent skick, och fartyget skulle denna gång göra sista resan med den gamla nu spruckna pannan. LITTERATUR TIDNING. Dybeck, Mälarens öar. — Norrköping och zifningar. — Thurgren, Handbok i Svenska Nybyggesoch Afviltringsverket. — Litterära notiser. — Mälarens öar. Skildringar af Richard Dybeck. -(P. G. Bergs förlag.) Sedan Richard Dybeck upphörde med sin periodiska skrift Runa, har han meddelat frukterna af sina fortsatta antiqvariska resor och forskningar uti särskildt utgifna häften, mycket varierande till titlar, utstyrsel och format, men allesammans innehållande ganska värderika saker. Den skildring, som han i föreliggande häfte lemnar af ett besök i antiqvariskt ändamål på åtskilliga af Mälarens öär, är icke mycket vidlyftig; den innefattar blott 16 sidor text; men häftet är tryckt uti folio för de intressanta afbildningarnes skull, hvilka befinna sig på 10 folioplancher, af hvilka tre äro utförda i färgtryck. Några af dessa taflor ha varit bestämda för en större historiskt-antiqvarisk beskrifning öfver Svea rike, som hr Dybeck för några år sedan ämnade utgifva, men hvilket blef instäldt, då ett sökt statsanslag för utgifningen förvägrades. Författaren förer oss i dessa skildringar först till Nyckelön, liggande emellan fjärdarne Galten och Blacken samt den närbelägna Aholmen, hvars största märklighet, sedan den runsten, som der förr Skall ha funnits, numera ej är till finnandes, är att den en gång utgjort ett kärt tillhåll för den djupsinnige von Unge, som här tänkte många af sina herrligaste tankar. Författaren meddelar ett ganska karakteristiskt prof på vestmanlandsmålet medelst en öfversättning derpå af den bekanta finska runan: Om min älsk ling ville komma, till hvilken som bekant hr Zetterqvist i Stockholm samlat öfversättningar från alla verldens språk och dialekter. Efter ett kort besök på Tidön, skådeplatsen för den tragiska händelsen 1 folkvisan: Herr Skammel bodde på Tidönt, komma vi till den i flera hänseenden märkliga Ängsön. Författaren redogör för dess minnesmärken och traditioner, bland hvilka Ängsö slåtterstadga är särdeles egendom— ES År a rt Vv NRA