Aftonbladet – 5 oktober 1861, sida 2

blick på hans berättelse och nationalitet och om någon skulle vågat antasta den gamla skälmen, så lofvar jag dig, att det ej hade bekommit honom väl. Oförskämdhet är det säkraste kapital i denna verlden — det märker jag nog, sade Mancini. Kunde du finna om han kände igen dig? Det gjorde han?, svarade Clelia; Cen dag illtalade jag honom på italienska och det låg tett fullt erkännande i den spetsbofsblinkning som åtföljde hans svar: Parlare italiano molto giovinetto, vecchio scordato tutto quanto !t tDu såg ej till hans Achates, chevalera eg Innan Clelia hann svara på Paolos fråga, utropade Balvator med ett uttryck af den högsta öfverraskning : Vid Capitolium bedyrar jag att der går en yngre bror till Mentor !? Paolo vände sig om och såg en bögvext man 1 civila kläder gå tvärs öfver gården, i afsigt att aflägsna sig. Vid himlen! det är han sjelff, skrek Paolo, sprang upp och skyndade efter den bortgående gestalten. ö Vid ljudet af sitt namn vände Thornton sig om, satte sin dubbellorgnett för ögonen och med utropet Gud vare lofvad! ijade han emot Paolo. Nu först är jag verkligen lycklig?, tillade han, och ace den unge mannens hand mellan sina a. Paolo fästade en lång, innerlig, frågande blick på sin välgörare. Förändradt, fullkomligt förändradt var uttrycket i hans ansigte, tonen i hans röst. — Ja, det var Thornton, dock ej den Thornton som han hade känt i Rom. tGud vare lof att jag återfinner dig så frisk och nöjd — ja, bättre än jag nå onsin ågat hoppas att få se dig!4 sade Paolo med rörelse. Sällhet, Paolo — sällhet har varit denna mäktiga hexmästare. Ja, mycket är i sanning förändradt sedan vi skildes åt, och jag