Aftonbladet – 3 oktober 1861, sida 3

Skådespelarnes anseende i England. ) Då jag jemför den engelska skådespelarens samhällsställning med den han åtnjuter i de katolska länderna på kontinenten, är det en omständighet som genast faller mig i ögonen. Jag finner att den sceniska konsten icke är förskjuten af kyrkan. Vid första blicken skall måhända denna skilnad synas vara af en underordnad natur; men den skall icke vara det då man betänker hvilket inflytande den religiösa ordningen allestädes utöfvar. Hvem skulle våga påstå att, till och med i 19:de seklet, till och med efter Voltaire och Rousseau, sederna, fördomarne och bruken i Frankrike vore främmande för våra gamla trosläror? Nåväl — de engelska skådespelarne äro på intet sätt afstängda från den protestantiska kyrkan, men äro till och med gerna sedda at den upplystare delen bland presterskapet. En teo log från andra sidan hatvet har anmärkt att sjelfva Paulus icke fruktade att inför domstolen citera en vers af en bland Greklands tragici, gifvande sålunda rättvisa åt teaterns upplysande inverkan. Hvem skall icke erkänna värdet af detta argument i ett land der bibeln är en auktoritet. I fjol var det en medlem af den anglikanska kyrkan, den ärevördige J. C. Young, som förde ordet vid det meeting, med hvilket man härstädefirar William Shakspeares minne. En an nan clergyman, den ärevördige Sydney Smith. gjorde en antydning rörande teaterns för menta vådor och frågade skrattande om de: var ett godt hygieniskt system att aldrig taga sig frisk luft af fruktan att möjligen få snufva. Huru många stora engelska aktörer hafva icke lefvat på den mest vänskaplig: fot med flere af kyrkans högre medlemmar. Till och med i provinserna anser det högre presterskapet det ingalunda under sin vär dighet att på ett slags officielt sätt öfvervara representationerna på teatern. Jag vill derföre icke säga alt teatern ickc vore utsatt för ovilja från flera religiösa partiers sida. Isynnerhet äro baptisterna dess afgjorda fiender. Och likväl kan jag an föra ett faktum som tyckes betydligt för mildra denna vedervilja. Det har nemligen oålt så långt i försoning, att man sedan några år begynt för söndagen hyra teatersalongerna till religiösa ändamål. Man satte ) Af Alphonse Esquiros ur Revue des deux mondes.