Aftonbladet – 3 oktober 1861, sida 2

Doktorn afvaktade med spänd uppmärksamhet verkan af detta bref: till hans förvåning blef den långt ifrån tillfredsställande. Thornton såg tanklull ut, var mycket sluten efter dess läsande, talade en hel hop för sig sjelf, men ingen enda gång till doktorn. Mr Ternel fick således sjelf bryta isen. Nåväl, började han gladt, tjag vet att ni har fått goda nyheter. Miss Clara är redan på väg hit. Huru har ni fått veta det? frågade Mortimer efter någon tystnad. Jag har också fått bref från henne. Se här är det — och dermed visade han honom brefvet. Thornton såg på det; derefter sade han med sträng röst: Det är alltsammans bedrägeri; huru länge är det sedan de döda började skrifva bref? Men miss Clara är icke död — det är endast en sjuklig fantasi af er. Miss Clara är full af Hf och-kraft och tillgifvenhet för sin gamla vän. Thornton skakade nedslagen på hufvudet. Den saken måtte jag väl veta bäst, som är hennes mördare. Jag håller här i min hand ett tydligt, ovedersägligt bevis på att ni bedrar er, sade doktorn och slog med handen på bref: vet. Ni har fullkomligt rätt uti att döda personer icke kunna skrifva; men nu skrifver miss Clara — ni känner väl hennes stil? Förr i verlden gjorde jag det, sade den olyckliga engelsmannen; men hvem kan säga såd nt; en handstil är så lätt förfalskad. Har ni någonsin anställt spaningar efter en försvunnen vän? Nej, aldrig, svarade doktorn. Näväl, gör då det, och niskall fålse huru det går. Det finnes en mängd perso