Aftonbladet – 2 oktober 1861, sida 3

hyresgästerna. Sjelfva boken var emellertid nu ieke att finna. : Nu blef det fråga om den misshandling, som hustrun undergåtf. Konstapeln Lindqvist yttrade uti en rå ton: Jag kan ej rå för mitt humör; jag tog käppen och klådde henne derföre att hon icke lyder mig; ty jag har strängeligen förbjudit henne att samtala med Norstedt, hvilken är en för mig så farlig karl att, då jag talar vid honom; jag står på några stegs afstånd, emedan jag fruktar att han bär något. under rocken. Polismästaren tillrättavisade Lindqvistiskarpa ordalag för hans misshandling mot hustrun. Hustru Lindqvist, härom tillfrågad, påstod att hon fått stryk derföre att hon icke skyndsamt nog klädt deras lilla gosse, som Lindqvist ville ha med sig-till staden. ustru Lindqvist var dock så virrig och oregerlig att något riktigt redigt svar icke af henne kunde erhållas. Hennes dagen förut påhafda kofta framtogs ju och hon fick ikläda sig den, som syntes suciiadaf blodfläckar. På venstra axeln syntes hå! efter en nål, men icke nära veka lifvet invid venstra armen, såsom v ttnena intygat. Norstedt inföll, då fråga blef om hustru L:misshandling: Låt henne visa sina armar; dt se ej för vackra ut. Det upplystes att hustru L. ännu icke blifvit af läkare besigtigad. Enkan Sofia Jonsson, hvilken innehar mjöllmagasinet i huset der makarne Lindqvist be, blef derefter förekallad. Hon berättade: Klockan 3 på måndags m., kort efter det hustru L. hemkommit från polisen, hade hon gråtands och blodig inkommit å magasinet samt uppma nat Engmanratt hemtapolis, emedan manner slagit henne så illa. Jonsson, som visste at: Lindqvist tidt och ofta slog hustrun, hade al rådt Engman från att hemta polis; men seda hustru LD. förnyat sin begäran under yttrande: söta goa hr Engman, gå efter polis, jag törs ej gå upp igen, hade Engman villfarit hennes enträgna begäran. Jonsson kunde ej bestämdt påminna sig om det varit Norstedt eller hustn Lindqvist, som först föreslagit samtalet bakon skärmen. Hvad som derinom yttrades hade Jonsson icke fäst sig vid; men då de båda efter slutadt samtal gått ut, hade Jonsson hört att hustru Lindqvist yttrat att hon skulle gå upp och vis: något för Norstedt. Hr Minnich berättade: -Norstedt, hvilken anmodat honom att som i morgon, då målet förckommer inför rådhusrätten, biträda honom i rättegången, hade i måndags e. m., i sällskap med smeden Raab, kommit hem till Männich, omtalat hvad hustru Lindqvist yttrat till honom och rådgjort sig med honom, huruvida deticke vore skä! att besöka hustru Lindqvist och medhafva vittner i händelse hon möjligen skulle vilja lemna några upplysningar om hvad hon i saken hade sig be kant. Minnich hade tillrådt sådant och förklarat sig beredvillig att medfölja, så mycket heldre som han önskade upplysningar för de påståenden han vid sitt uppträdande inför rådhusrätter kunde finna sig befogad att framställa. Minnicl jemte Norstedt och Raab hade åkt upp till Lincqvists. Miinnich hade, då han inkommit i mjöll magasinet, der varsnat hustru Lindqvist och sett henne våra blodig såväl i ansigtet som å kläderna. Norstedt och hustru L. hade ingått bakom skämen, och ville Miinnich påminna sig att Norsted: dertill uppmanat henne. Dä Männich fått hör: att hustru Lindqvist fått stryk af sin man, va han af -den öfvertygelsen att det skulle lycka: Norstedt att få mycket upplysning i saken Minnich hade icke kunnat uppfatta samtalet. men väl hört talas om dyrk, om Raab oc! om Wiströmt; När Norstedt och hustru L. utgingo ur magasinet, syntes tydligt att de föru: uppgjort sällskap ut. ustru Lindqvist hade vid utgåendet yttrat till Raab: hör du. smed, lju; nu ej i morgon såsom i dag. Mimnnieh intygade angående tilldragelsen inne i köket enahanda som Engman. På det bestämdaste förklarade M. att nålen varit instucken i venstra sidan af koftan och dold af armen, och således icke, såsom hustru L. uppgifver, å ryggen. De ur en bok rifna bladen hade upptagits från golfvet, men hustru L. hadestagit boken; och hade det icke lyckats att förmå henne lemna densamma ifrän sig. Smeden faab var, liksom vid föregående förhör, något oredig i sin berättelse, men förklarade på det bestämdaste att Norstedts uppgift att hustru Lindqvist uppmanat honom komma hem till sig vore med sanna förhållandet öfverensstämmande och intygade af hvadsom passerat å magasinet lika med Engman och Männich.Raab hade icke varit uppe med i köket. Smedsgesällen Erik Hellberg hördes angående lånet af. dyrken och förklarade, i likhet med Raab och måleriarbetaren Pettersson, att han ville taga på sin ed att det var Kristinadagen den 24 Juli som mäster Raab lånade hustru Lindqvist dyrken. Raab hade yttrat: hon dånar så mycket dyrkar att jag till slut icke har någon sjelf qvar. På framställd fråga förklande Hellberg, att både han och Raab erbjudit sig att medfölja och dyrka upp dörren, men så: dant hade hon på inga vilkor tillåtit. Konstapeln Lindqvist inlemnade nu en skrift. i hvilken han yrkade laga ansvar å smeder Raab, allt under åberopande af det lagrum son: föreskrifver strängt ansvar å den;smed som utlemnar dyrk.: Raab genmälde: Hvem skull ha trott sin värd och värdinna om attpå sådan: sätt missbruka förtroendet att få låna dyrkt. Sedan åtskilliga i huset boende personer blifvi: hörda, men hvilka icke hade något af vigt ati upplysa, slutade förhöret med hustru Lindqvist: inmanande i häkte. At pr RR I dag vid middagstiden egde i poliskammarer ytterligare förhör rum, dervid såväl Norstedi som hustru Lindqvist fingo upprepa sina berät telser huru det skulle ha tillgått vid deras sam manträffande vid nedgåendet från poliskamma ren samt vid besöket i Lindqvists bostad. Båd: vidhöHd hufvudsakligen hvad de vid gårdagsför höret uppgifvit.En poliskönstapel vittnade, at! han sett hustru Lindqvist: vid nedgåendet frår KET fatta Norstedt om halsen och till honom yttra något, som konstapeln dock ick: hade hört. Häktade Jerngren förehemtades ätven och påstod, i likhet med hvad polismästaren uppgaf att han vid förhör i häktet i går afton berättat, att bland de nipper, som han i Norstedts: hemvist aflemnat, befunnits två nålar. En bokperm, som blifvit funnen utanför Lindgvists fönster, och ett utur en bok utrifvet blad, som funnits inne i Lindqvists bostad och ihvilket Norstedt påstår att nålen värit instucken, förevisades Jerngren, och han tillfrågades om han sett någon sådan bok i Lindqvists bostad, hvil ket han sade att han trodde sig ha gjort. Hustru Lindqvist åter, som vid detta svar öfverfölls af en mycket häftig hosta, förklarade att hon alldeles icke märkt att gossen haf någon sådan bok. Åtskilliga af polismstaren unde: loppet af förhöret fällda yttranden antydde, att se EARETSORONIAE SKEN SEEDS ARE SNES ENSE 0 ed LET ika mtd fa — pt rt ÖN Pat pa Hf grn LS SA JR I ER PA po ft ne ioa ämnen. men exercis. flitig. ihärdig exere