Aftonbladet – 2 oktober 1861, sida 3

vid Falköping, der tvenne tåg alltid mötas, i sin ifver alt en gång vara ordentlig, hoppat upp på oriktig train, och fick sålunda nu ännu en gång köpa sig biljett till Töreboda. Efter huru många dags uppehåll han ändtligen nådde sitt mål, känner; man icke,. Troligtvis drack han öl och hvilade öfver åtminstone i Sköfde eller Stenstorp. — Ångfartyget Colenisist förlisning. De danska tidningarne berätta härom följande : Colonist är en engelsk ångbåt, som hyrts af det allmänna danska. ångfartygssällskapet för att. intaga samma twer som ångfartyget Thor, hvil-. ket i fjol försvann på en af sina resor mellan Hull och Köpenhamn, utan att man till dato lyekats vinna den minsta kännedom om dess öde. Colonist fördes af kapten Becket, men hade föröfrigt dansk besättning, bestående af styrman och 16 man. Den 13 Sept. anlöpte Co lonist Köpenhamn på resa från Königsberg till Hull; det medförde 2 passagerare och tog här ombord ytterligare fem, bland hvilka befunno sig köpman Erh. Hald från Manchester (chef för huset E. Hald, förut firma Hald Rahr), dennes unga hustru, en dotter af juveleraren Dreboldt i Köpenhamn, och kontoristen L: W. Gottlieb, en son af örlogskapten Gottlieb, Den 16 förliste Colonist totalt vid Doggerns bankar, hvilka sträcka sig från Englands östra kust mot Jutland, bekanta för sina betydliga -kabiljofiskar och för sjöslaget år 178i mellan holländska och engelska flottorna. Kap tenen, 6 passagerare och 6 man af besättninger saknas. och tros vara drunknade; styrmannen, 1 passagerare och 10 matroser blefvo bergade af briggen Harmonia och införda till Hull. — Dansen och katelicismen. Från urmirnes tid har det i kristenheten varit ett mycket omdisputeradt tema, om dans var ett tillåtet nöje eller icke. Alla tiders och alla konfessioners ortodoxe hafva i allmänhet uppfattat frågan i förhållande till religionen och förkastat dapsen på grund af dess öfveivägande sinnliga karakter. Så mycket märkvärdigare är det derlöre att i ett betänkande från den katolska andligheten i 16:de århundradet finna följande förklaring till förmån för detta af den ena hälften af menniskoslägtet i hvarje händelse förgudade höje: Den kroppsöining, som eger rum vid dansen, måste först och främst betraktas såsom sund och gagnelig; dernäst har den den fördelen att visa, om en person är besittning at kroppslyten eller icke, hvilket i vissa lefnadsförhållanden är af vigtatt förvissa sig om. I dan;n framträder ofta karakteren öppet och oförbehällsamt; de enfaldige och ohyfsade dansa sällan bra. Härtill kommer nu, att vid bröllop och andra festligheter veta de unga flickorna icke hvad de efter måltiden skola taga sig till. eller hvarför de hafva styrt ut sig, isynnerhet det regnar, om. men icke hade dansen att ördrifva tiden med. Men ett skäl är alldeles öfvervägande vid frågan pro eller contra dansen. och det är: Den :eformerta kyrkan förbjuder trängt all dans; om nu den katolska kyrkan rjorde de:samma, så blefve följden, att ett ofantigt stort antal troende öfverginge från vår yrka till den reformerta. — Man kan i alla all icke neka, att de ärevördige fäderne hafva ,etraktat saken från en praktisk sida och med n fördomsfri blick. — Pn tjofvar. Man Ehar nyligen i Paris .häktat ett band tjufvar, hvilka 5 örnämliast ofredade de från stadens medelpunkt afägsna qvarteren. De efterspaningar, som skedde fter dem, ha uppdagat ett eget förhållande, remligen tillvaron af en förening af personer, om kläda sig elegant, lefva på stor fot, visa sig på första raden på teatrarna 1 sällskap med .qvinwr i prunkande: toiletter, men likväl kvarken ia någon ärfd förmögenhet eller ega något yrke, m man ej så vill kalla den besynnerliga indutri, hyaråt de egnat sig. Dessa sprättar benämas på tjufspråket fileurs. Fullkomligt bekanta ned tjufvarnes vanor, språk och arbetssätt, äro le närvarande på afstånd, när dessa göra nåon affär. De gifva sig tillkänna genom vissa ecken, obegripliga för alla andra än tjufvarne jelfva, som första dem alltför väl. Om företaet. misslyckas, försvinna de, utan att någon äinker på att oroa dem; lyckas det dem deremot, räda: de fram och begära sin andel. Tjufvarne nåste betala, så framt de ej skola blifva angifna. Jet händer stundom att tjufven klär ut sig till yrkusk, . När han då, sedan han på gatan fikat upp någon stackars sate, som skall bli hans ffer, lyfter upp ögonen, varseblir. han. på trotparen en dylik sprätt, som betraktar honom geiom sin lorgnett och småleende gör det olyctiga tecknet åt honom. Om man på ett värdsus håller på att på spel plocka någon enfalig stackare, är fileuren en ihärdig åskådare. Tan: följer helt lugnt spelet mellan en gammal ufver. och en nybörjare; han följer tjufvarne not deras vilja på alla deras irrfärder, och när kurkarne träda fram ur: det mörker, der något rott föröfvats, slår det aldrig fel, att de töta på denna sin onda ande; åt hvilken de ro skattskyldiga. . Många gånger ha tjufvarna örsökt göra sig qvitt dessa förtretliga och bevärliga snyltgäster; men dessa försök ha ej lycats dem, och icke fruktande Tägönting så mycet som buller och skandal, ha de insett, att det r förmånligare för dem att godvilligt låta pungjå sig. Följaktli en har ett aftal blifvit ingånet mellan de båda parterna, och beloppet af eskattningen har blifvit fastställd till;3 francs å-20 af de summor tjufvarna genom bedrägeri, töld eller försäljning till tjufköpare förskafta ig. Tack vare denna beskattning, kunna fileuerna: föra ett komfortabelt lif, och som dealdrig eltaga i bedrägerierna eller stölderna, kunna e nästan ostraffadt bedrifva sin intressanta inustri. Emellertid ha nu några af dem blifvit äktade och ställda för rätta. — Feodalhötel. Uti Wien inrättas ett passane hötel för de feodala.: En hötelegare har kom vit på den tanken att förvandla sin hotellokal 11 en gammal riddarborg. Uppassarne skola Jädas såsom riddare med brokiga gördlar. Alla .ommande gäster skola mottagas med trumpettötar och trubadurer skola undfägna dem med na sånger. Korteligen, allt skall inrättas efter ammalt riddarbruk. Hoötelvärden i egen per-j on kommer sannolikt att representera röfvareddardömet. j — Fursten af Monaco reser af fruktan för iyckshändelser aldrig på jernvägar, utan besgnar alltid egen resvagn. En annan egenhet os. denne herrskare öfver Europas minsta .stat r att han, i Men af suverän, öfverallt forrar tullfrihet för hvad han förer med sig på na resor. HANULELS-UNDEBRÄTTELSEK NN WE td oc Te ål VIK vil i bi od sd