Aftonbladet – 2 oktober 1861, sida 3

ansåg att fäderneslandet behöfde min arm. Jag blef soldat — och skulle blifva det ännu en gång, ehuru: jag hr genomgått allt hvad jag beskref för er. Jag bör til: lägga, att mina lidanden hafva slutat med alt göra militärlitvet kärt för mig. Måtte det blifva så äfven för er! Sedan Paolo pu fått visshet om att han skulle blifva skickad till Krim, gick han följande dag till. en notarius publicus och lät uppsätta silt testamente. Dess innehåll var det enklaste i verlden; hän lemnade allt hvad han-egde till sin käre och trofaste vän Apvgelo Gigli och, i händelse af dennes död; till Clelia Alauri, båda från Rom. Några dagar sednare ingick Paolo i första regementet af andra infanteribrigaden, under befäl af general Protti; och Salvator i andra bataljonen af Lamarmoras skarpskyttekår. En hel månad förgick från denna dag tills de gingo ombord — en månad af exercerande och intet annat än exercerande; under denna tid kunde vännerna följaktligen blott föga råkas. -Öfverresan gjordes på särskilda transportskepp-öch sedan de väl hunnit fram, egde de föga hopp att ofta få träffas, då de regementen, som de tillhörde, voro förlagda vid sardinska lägrets båda motsatta yttersta gränser. Men lyckan var dem blid; vid slutet af Juni flyttades andra brigaden till centern och svårigheten att emellanåt få se hvar andra som hastigast minskades i direkt förhållande till det minskade afståndet mellan de båda divisionerna. Som vår mening hvarken är alt beskrifva kriget på Krim eller:den del som den piemontesiska kontingenten to deri — båda delarna tillhöra numera historiens gebit, flyter vår berättelses lilla ström skiljd från denna väldiga flod och följer Paoles och