Aftonbladet – 30 september 1861, sida 2

vet, för någonting som icke kan vidröras, icke ses — för en ide, medett ord... Så triviala vi än sjelfva hafva blifvit; så finna vi dock. ett visst behag i egendomlighet hos andra: Nåväl — för allt detta hafven I att tacka Österrike. Befria er från orsaken — och verkan försvinner naturligtvis äfven; skapa ett fritt, oberoende och lyckligt Italien; och farväl med all andans buallust, farväl med poesi och originalitet! I t:llen till jorden latta och intressefattiga som en tom luftallon, ja, I blifven då som hela denöfriga verlden, värda alt göra en ständig kretsgång i vanlighetens bana, hvilket vill säga: att spekulera i jernvägar eller statspapper, blifva rik och lägga på hullet.t Männerna blygas ofta för att synas så goda som de äro. Allt det tomma prat som Du Genre nu låtit höra hade ingen annan betydelse än: att. dölja en känsla, hvars djup gjorde honom mycken heder öchhvilken, trots allt hans bemödände; lyste fram både i hans blickar och ord vid afskedet. Farväl dyra Salvator, farväl käraste Telemachus och utan groll, hoppas jag. Om jag tifvit dig någon anledning till missnöje — och det är troligt aut jag gjort det — så låg felet hos mitt omdöme, icke hos mitt hjerta; tro mig, gamle vän, trotsskenetyhar jag ändå ett hjerta, och dem dag, då denna ledsamma italienska frågalkommer allvarsamt å bane — rakt på saken och inte genom ricochet —nå, nå, vitiga med det öfriga. Kanske har du ändå rätt till slut; men rätt eller orätt, så kom ihåg-att jag värderar din vänskap oer alltid siår till din tje st.s Skrif ibland och nu — Partant pour la Syrie och au revoir.? , (Eorte. följer.)