Aftonbladet – 28 september 1861, sida 2

LITTERATUR TIDNING. n hs h kademiens Handl storia. — L arande del, den treitiondeir jenna till form och innehåll omvexlande ch rikhaltiga samling, innehåller handlinar för 1861, ehuru på titelbladet läses 1860: )rsaken härtill lärer vara. att firandet af ögtidsdagen den 20 December måste i aneende till enkedröttningens nästan samtiligt inträffade död uppskjutas till den 20 lars, årsdagen af ukademiens instiftelse. ikademien kan sålunda i ett hänseende säas hafva gålt framom. sin tid; och det måie erkännas, att hon på sednare tider äfven andra hänseenden åtminstone följt med lensamma. Den fösterländskt vackra och ruktbärande uppgiften att i minnesteckninrar förvara bilderna icke blott af hädansängna ledamöter, utan ock af andra män, vilkas verksamhet gjort Sverge heder, har allmänhet blifvit på ett värdigt och tillredsställande sätt löst, och vår litteratur ir sålunda riktad med en mängd mozograier af högt värde. Och om man ock nå;ongång i utförandet trott sig skönja en viss raditionelt retorisk stelhet, om det af en villig pietet för stiftarens minne framkallade, irligen återkommande upprepandet af hans lof, likt dessa rökelsekorn som de gamle nade för sed att idkeligen kasta på sina gulars altaren, nu efter nära åttio ars förlopp kan för mången synas en smula enformigt, sår är det emellertid obestridligt, att akademiens verksamhet på det hela taget varit för fäderneslandet och dess litteratur gagnande. Det häfte, som vi här anmäla, är af ett mer än vanligt rikhaltigt innehåll. Namn, sådana som Ågardhs, Brinkmans och Wadströms, förherrligade af pennor sådana som Carlsons, Börjesons och v. Beskows, väcka redan vid en blick på innehållsförteckninsen glada förhoppningar. hvilka ingaiunda blifva besvikna genom en närmare bekantskap med dessa minnesteckningar. Agardhs bild, sådan den här blifvit tecknad af professor Carlsons hand, är ett af dessa porträtter, s.m förråda en andlig förvandtskap emellan den tecknande och den tecknade mästaren.Den lågande: kärlek till vetenskap och fosterland, den rastlösa verksamhetslust, dem till alla grenar af det politiska vetandet sträckta skarpblick, som: ut ojorde det karakteristiska i Ågardhs persoiighet, kunde väl knappt få en lyckligare vald tecknare än den man, eom i sin egen inde, i sitt eget bröst fann just dessa samma krafter så harmoniskt förenade. Vi hal. är endast framhållit det gemensamma hos dessa våra män; att många och stora olikheter äfven förefinnas, faller hvar och en il jgonen, och icke minst bland dessa deras ätt att behandla ordets, framställningens konst. Om Agardh som stilist yttrar hr Carlson: I all framställning — vare sig vecenskaplig eller icke — måste finnas ett åskådningens. element, hvilket gilfver upprinnelsen till den bild, som-skall framställas. Det är den skapande fantasiens verk. Detta åskådningens grundämne måste sedermera pröfvas, mäste sofras, sigtas, ordnas af den reflekteran!e tanken, som till sitt väsende är urskiljande ich sönderdelande. -:Poesien är den föra genskapens högsta yttring; kritiken den ednares. Alt det poetiska, det snillrika, tet blixtrande företrädesvis utmärkte Agardhs til, vet hvar och en, som läst någon endu f hans skrifter. Huru deremot det kritiska. I detta ords renaste och vackraste, bemärkelse, utgör tvätvadftragetd hr Carlsons framställningssätt, är bekant för alla dem, som ärt och njutit af hans större verk, hans föreläsningar och hans offentliga anföranden. Vi vilja härmed ingalunda halva sagt, att det poetiska elementet är för denna art al framställning främmande; det framträder blott icke uteslutande. Det yttrar sig blott ati denna språkets skära renhet, i denna ordens lätta och dock bestämda anslutning till tankens former, som utmärka den fulländade talaren och skriftställaren. Vid genomläsandet af närvarande tal tycker man sig likasom seglande fram tå en djup och klar flod, denna rörliga väg, som, sjelf jemnt framåtskridande, förer den resande jemnt iramåt. Och just detta utgör i vår tanka äfven. det egendomliga. i hr Carlsons hela verksamhet likasom i hans stil, detta jemna, egna fortskridande och andras dragande framåt på vetandets ljusa bana. Vi hade önskat här kusna lemna en öfversigt af den intressanta och högst läro vika karakteristiken öfver Agardh, -samt deraf meddela våra läsare några utdrag; men vi afhållas derifrån af farhågan att sålunda splittra intrycket af det, som bör njutas i sin ostyckade helhet, Vi vilja derföre nu blott med några ord antyda de hufvudmomenter af Agardhs lysande och rikt omvexlande bana, hvilka hans eflerträdare här tecknat. Redan 1812, vid 27 års ålder, utnämnd till professor i botaniken, uppträdde han innan kort inom den vetenskapliga verlden och vann europeiskt rykte genom sitt system öfver Algerna. Efter mångåriga och trägna forskningar på detta tält, hvarvid han samtidigt utvecklade en rastlös verksamhet såsom riksdagsman, bröt han sig omsider en ny väg, i det han från det beskrifvande området i sin vetenskap öfvergick till fysiologiska och biologiska arbeten. Hans organografi, som börjat utgif vas 1829, fulländades 1832. Så följde en ENS TSOKAADENOSREE IAS TNRAT NISSE TREAN EAS EAS ETTAN